Bara en till syltkaka...

Sagofiguren Alfons Åberg har en sån där farmor som alltid har hembakade kakor i en burk hemma. Det är de godaste kakor som man bara måste ta ytterligare en av, och farmor är av den snälla sorten och låter barnen äta så många de orkar. Jag har alltid föreställt mig att farmorns kakor är spritsade syltkakor med den ljuvligaste hallonsylt i mitten. Och nu har jag hittat det receptet som hon måste ha använt! Dels för att det här är kakor som inte tar mer än en halvtimme att göra (vilket väl måste vara ett viktigt kriterium om man alltid ska ha kakor i en burk hemma) och de är sagolikt goda. En av de godaste kakor jag ätit faktiskt!



Receptet kommer från Jan Hedh och han kallar kakorna Kurt Lundgrens Strassburgare. Kurt själv fanns tydligen på Blekingsborgs Konditori och verkar ha varit en riktigt fin sockerbagare: 

 Cirka 65 stycken

100 gram florsocker
15 gram vaniljsocker
300 gram smör
375 gram vetemjöl

Hallonsylt

01. Sätt ugnen på 200 grader.
02. Sikta flor- och vaniljsocker och rör det lätt och luftigt med det rumstempererade smöret.
03. Vänd ner mjölet och jobba lätt ihop till en deg - överarbeta inte!
04. Spritsa upp rosetter med krusig tyll nummer 12 och tryck en liten fördjupning i mitten av kakan. Är det svårt att spritsa upp degen, testa att lägga den på ett varmt ställe i ett par minuter.
05. Lägg en liten klick hallonsylt i mitten och baka gyllenbruna i cirka 7-8 minuter.

Tårtgate

Vid det här laget har väl allt sagts om kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och den medelmåttige konstnären Makonde Linde redan. Jag tycker inte kulturministern behöver avgå, men jag tycker det har varit otroligt lite fokus på själva tårtan i debatten. Kan man inte få en bra förklaring till varför Makonde valde att göra sin tårta till en ful variant av Lakritstrollet? Vem var det som bakade den - för visst måste det ha varit ett beställningsjobb- och vad tänkte den personen?
Jag är också nyfiken på hur tårtan egentligen smakade? Vad bestod den där blodröda fyllningen av? Var den bara god eller om avsikten var att man skulle få en dålig smak i munnen - fanns det ett uns bittermandel någonstans i tårtan? Det vore ju så smart att göra smakupplevelsen till en del av performance-konsten. Eller skulle det kanske vara övertydligt? 

Fin sikt i sikte

Vissa dagar slutar i tårar - som den när jag tyckte att ingen förstod mig, inte ens fina mannen som alltid brukar kunna muntra upp mig. Nu bara "du är så självcentrerad" när allt jag ville höra var "men du är så bra, ambitiös och härlig och snart kommer du få vila."
Så jag grät.
Nästa dag kom han hem med den här fina sikten, som gör att jag nu letar efter "sikta ner mjölet" i recepten.
Snygg retrodesign som gör hyllan vacker och praktisk att använda; tryck bara på handtaget och sikten börjar jobba. Jag älskar den! Och mannen.

Ja må han Pavlova!

Mannen fyllde 35 år och vi firade storslaget i dagarna tre som sig bör. Planen var att det skulle bli tårtor varje dag, men jag orkade inte hela vägen. Men det blev en, och det blev en klassiker; En vanlig hederlig svensk gräddtårta med Pavlovan som förebild.

TÅRTBOTTEN
Som är helt genial. Enkel att göra, och helt perfekt att äta: Saftig, men ändå smulig. Lätt den bästa botten jag ätit. Tack Jan Hedh.

250 g ägg
135 g socker
15 g vaniljsocker
Skal från en halv citron
150 g vetemjöl


01. Sätt ugnen på 190 grader.
02. Vispa ägg, socker, vaniljsocker och citronskal lätt.
03. Ställ bunken i vattenbad (som absolut inte får koka) och vispa kraftigt tills temperaturen är 40-45 grader. Vispa därefter i cirka 10 minuter utanför vattenbadet tills smeten svalnat och blivit ljus och porös. OBS Vispa inte på för hög hastighet.
04. Sikta vetemjölet och vänd ner det i smeten. Häll sedan ner smeten i tårtringen och baka i 25-30 minuter.
05. Strö socker ovanpå och lägg på bakplåtspapper så att den svalnar.

I TÅRTAN:
Till understa lagret gjorde jag ett rejält lager vaniljkräm.
Till mellanlagret kokade jag frysta jordgubbar och mosade dem till en slags sylt.
Och till översta lagret blandade jag lemon curd med grädde.
Sen dekorerade jag tårtan med en blandning av vaniljkräm och grädde, jordgubbar och chokladspån. Blev faktiskt helt otroligt gott! Så enkelt kan det också vara att baka tårta. 

Bullen i ugnen

2-åringen har döpt den till "Plums", den som under 9 månader gått under smeknamnet "Puffy" eftersom den härjat så och sparkat hårt och om det är en kille som kommer ut om en vecka har vi ingen aning vad vi ska döpa honom till.
Vad har man för namn på manliga bullar i ugnen?

Sandkaka

Häromdagen lekte vi i flera timmar med att sockra sandkakorna med ljus sand (socker) för den rätta smaken. Vi pratade om mjöl, ägg och vikten av mycket smör. 2-åringen nickade allvarligt och hällde på lite mer "socker" på kakan. Den blev så fin och god att hon inte ville gå hem från parken och jag fick lova att imorgon då gör vi fler kakor.
Men imorgon kom med snöblandat regn och ingen av oss kände att det var någon speciellt bra idé att gå ut, men lovat är lovat och sandkakan fick bli en vi gjorde i köket. Vad kul, sa hon, och fick en klick smör att smöra in sockerkaksformen med. Jag hade inte räknat med att hon skulle sätta i sig hela! Och inte hela smaka på så mycket av smeten. Å andra sidan, bättre att hon gör det hemma än i parken.
2-åringen var mer förtjust i smeten (och förmodligen också sandlådevarianten) än den färdiga kakan, medan jag föredrar riktig, färdigbakad kaka.

Vad är det förresten för skillnad på sandkaka och sockerkaka? Någon som vet?

SANDKAKA (marmorerad)
Skal från 1 citron
125 g smör
115 g socker
10 g vaniljsocker
125 g ägg
125 g vetemjöl
4 g bakpulver
12 g kakao

01. Smörj formen med smör och sätt ugnen på 170 grader.
02. Riv citronskalet och blanda med smör, socker och vaniljsocker. Rör luftigt.
03. Tillsätt äggen, ett i taget och rör mellan varje.
04. Sikta ner mjölet och bakpulvret.
05. Häll över en tredjedel av smeten i en ny bunke och sikta ner kakaopulvret.
06. Lägg ett lager ljus smet i botten av formen, fördela den mörka ovanpå och täck med ytterligare ett lager ljus smet.
07. Baka kakan i cirka 45 minuter tills den är gyllenbrun. Stjälp sen upp på galler och låt svalna.

Willy Wonka Swirl!

"Nämen jag dör", sa hon, "det är ju precis som en kaka från Willy Wonka-fabriken!" Och det är väl exakt så man vill att det ska kännas när man bakar till två-åringens kalas; att det ska vara lekfullt, vackert och alldeles, alldeles cirkuslikt.
När det kommer till kakor spelar faktiskt utseendet en viss roll, för det är visst roligare att bli hypnotiserad av en swirl, eller äta något som ser ut som en knapp än att bara sätta i sig något som smakar sött.

Willy Wonkas swirls - som den heter i vårt hushåll nu har jag bakat tidigare. Då blev den inte lika fin:
http://smuloravkakor.blogspot.se/2010/10/sablar-vad-svart-med-sables.html

Men jag gillar att det faktiskt blir skillnad när man lägger ner mer tid, hjärta och ambition i bakandet. Stor skillnad dessutom.

Quesillo - en familjehemlighet

Mamma är full av hemligheter - och bara med rätt frågor avslöjar hon några av dem. Det brukar oftast bli långa berättelser full av elaka nunnor, märkliga öden och hur hon räddades i sista sekund av något övernaturligt. "Håjaja, jag ska skriva den där boken någon gång." avslutar hon alltid och lägger på locket till resten av hemligheterna som bor i hennes hjärta.

En hemlighet, som kanske inte egentligen varit så hemlig, är den enda dessert hon tycker om att göra; Quesillo - en slags venezolansk creme caramel kan man beskriva den som. När jag var liten suckade vi barn alltid åt den och ville inte smaka. "Finns det ingen glass" undrade vi när den åkte fram på bordet. Så mamma åt väl upp den själv - inte för att hon hade något emot det. Men så för några veckor sen tänkte jag ge den en chans igen, en sådär 30 års utvecklade smaklökar borde väl kunna vara aningens nyanserade tänkte jag, och upptäckte en smaksensation. Mamma kommer aldrig få ha sin dessert för sig själv igen. Sorry.

Quesillo - smaksatt med passionfrukt
1,5 dl socker
limeskal + saft från en lime
4 ägg
3 passionsfrukter
2 dl mjölk
1 burk kondenserad mjölk

01. Köp en slags plåtburk med lock och som du smälter sockret till karamell i på spisplattan.
02. Vispa äggen tills de är luftiga (tar cirka 4 minuter)
03. Tillsätt limesaft i sockret/karamellen, och snurra på burken så sockret fastnar längsmed kanten. Och låt sedan kastrullen svalna en aning.
04. Blanda passionsfruktpuré och 2 dl mjölk. Sila sedan ner passionsfruktsmjölken i äggen.
05. Häll ner burken med kondenserad mjölk i äggblandningen. Tillsätt också limeskalen. Mixa ordentligt.
06. Häll ner blandningen i plåtburken med karamellen.
07. Koka upp en kastrull med lite vatten och ställ plåtburken i vattenbadet.
08. Låt koka i 1 timme och kolla till kastrullen och fyll på med vatten om det behövs.
09. Testa med en provsticka om den är klar. Kommer ingen vätska ur den, ta av kastrullen från värmen, men låt plåtburken/kakan stå kvar i vattnet till nästa dag.
10. Vänd upp på en tallrik. Beskåda en härlighet.

Grev Turegatan är inte Paris...

Så svarade svägerskan när jag med skakande huvud smsade om att Laduree ska öppna i Stockholm. Vissa saker är heliga, vissa ställen ska bara finnas på sin originalplats. Laduree är Paris, Fortnum & Mason är London, Magnolia Bakery är sötsliskiga cupcakes i New York - det finns ingen plats för franchising av de här ställena någon annanstans. Det är en kultur som blir främmande i andra städer - och då spelar det ingen roll hur bra man försöker härma ursprungsidéen.
I Stockholm öppnar Laduree i ett litet hål i väggen i det som en gång i tiden var en Kashmir-butik, och jag förstår inte hur de ska hitta plats för någon tesalongsverksamhet däri - och det är ju halva grejen. Ska hålet i väggen annars bara sälja macaroner? Vad är det för poäng när nästan varje café har sin egen typ av macaron numera? Och vem ska baka Ladurees varianter? Det kan ju inte bli bra.

Jag kommer fälla några tårar varje gång jag går förbi.

Du äter vad du läser...

Visst förstår jag att det är viktigt att skapa medvetenhet om övervikt och vad man stoppar i kroppen. Men det förvånar mig ändå att mattidningar så pass ofta har diet-specialer. "Nu med LHCF-tema", "Baka enligt stenåldersmetoden" och "Smala bakverk" lyser det från omslagen och fast att jag vet att det är dumt blir jag provocerad. Jag vill köpa mat-tidningar för att få matglädje, inte för att få dåligt samvete för att jag tycker om att äta gott.
Jag kan tycka att om man nu går på en diet så är det upp till en själv att göra om recepten i tidningarna så att det passar till specialkosten. Det är liksom inte allmängiltigt att äta LHCF även om det kan verka så på kvällstidningar och debattprogram.

Fettångesten kan väl ändå få en frizon i matmagasinen? Vi kan väl bestämma det bara?

120 hg maräng tack!

Burkar av gammeldags slag stod uppradade på disken i det mandeldoftande bageriet. Personalen, klädd i vita förkläden och hättor på huvudena, såg lycklig ut som man bara gör i söta miljöer och om vi inte hade varit så varma hade vi förmodligen testat många fler av deras kakor än vad vi gjorde. Nu blev det nån nötig sak som jag inte minns namnet på, förmodligen någon korsikansk specialité som mannen propsade på, för jag var helt uppslukad av de där burkarna på disken. Rosa, gula, vita, blå och gröna stod de stolta och lockade på mig. Kom och få på marängen viskade de tyst så att bara jag hörde. Men det var inte förrän någon faktiskt kom och handlade som jag förstod hur genialiskt det var - maränger på lösvikt - det var bara att säga hur mycket man ville ha av varje och så fick man en godispåse full av dem. Varför har man inte sett det här tidigare, undrade jag och kom på att jag inte ens sett att man kan köpa maränger över huvud taget på konditorier i min närhet i alla fall. Och matbutikernas fabrikstillverkade varianter undviker jag helst - det är ju så många märkliga saker som står på innehållsetiketten.

Jo på ett ställe, en ostbutik, har jag faktiskt sett maränger till salu. Så fantastiskt vackra att jag var tvungen att fråga om dem. "Det är finska maränger" sa mannen bakom disken och förstod inte vad han gjorde när han inte utvecklade svaret. Aldrig någonsin har det gjorts så många sökningar på finska maränger på internet, utan någon som helst leverans av svar. Jag slog i böcker och frågade försynt andra intresserade om det hade hört talas om finska maränger. "Vad är det för speciellt med finska maränger" frågade jag flera gånger tills jag till slut kröp till korset och gick till butiken för att fråga. "Jaha, nähä" sa mannen bakom disken "de är tillverkade i Finland alltså, annars är det väl inget speciellt med dem".
Tack för den. Kan man få 120 hg av dem i en påse. Gärna de rosa.

Bake my day?

I senaste numret av tidningen Baka kunde man läsa ett porträtt av bloggaren bakom Bake my day. Han lanserar sig själv som bakbloggarnas primadonna och ondgör sig över alla som publicerar recept på klassiska kakor som "Drömmar" och Bondkakor. Han motiverar sågningen med nåt i stil med; "Det finns ju redan 1000 recept på det, kom igen, gör något eget och kreativt!"
Så det var med viss förvåning jag läste hans recept på financier med äpplefyllning. Som om financier skulle vara en originell kaka som det inte finns några recept på...

På bloggen kan man också läsa hur han testar creme brule på tetra och vurmar över Magnolia Bakery. Och hur han bakar en (ful) tårta till Magnus Uggla - men försvarar utseendet med att Uggla i alla fall blev glad och hellre än bra är roligare än perfekta bakverk.

Skön nivå - verkligen nyskapande och härligt kreativt...

Behövs det verkligen inte mer för att få uppmärksamhet av en uppenbarligen otroligt ambitiös tidning? Eller folk i allmänhet överhuvudtaget. Varför blev han inbjuden till Ugglas radiostudio? Varför läser man hans blogg? Varför?

Passion för nyår

Så kom den finaste komplimangen av dem alla - det var väl någon halvtimme kvar till tolvslaget, och han som aldrig brukar äta sötsaker överhuvudtaget, sträcker sig fram mot tårtan och säger:
- Jag gillar inte tårta egentligen, jag har alltid ätit bullar när jag fyllt år eller firat något, men den här var något i alldeles extra, får jag ta en bit till?

Vi tog alla en bit till. Passionsfruktstårtan från Jan Hedhs tårtbok var verkligen ett alldeles eget fyrverkeri för festen. Den tog visserligen sin lilla tid att sätta ihop och det var några saker som jag aldrig fattade av receptet så mannen och jag gjorde som vi tyckte helt enkelt. Men en sak är säker - det var det perfekta sättet att börja det nya året på. Och 2012 har sen dess faktiskt gått i passionens tecken.

PASSIONSFRUKTSTÅRTA
Bisquit Joconde- till botten
90 g mandelmjöl
90 g florsocker
125 g ägg
25 g vetemjöl
20 g smör
160 g äggvita
2,5 g citronsaft
40 g socker

01. Sätt ugnen på 225 grader.
02. Mixa mandelmjöl och florsocker
03. Vispa ägg och mandelsockerblandningen i 10 minuter med elvisp.
04. Sikta vetemjölet och smält smöret.
05. Vispa äggvita, citronsaft och socker till fast maräng.
06. Vänd ner ägg och mandelsockerblandningen i marängen, vänd sen ner mjölet.
07. Ta en sked av massan och blanda noga med det smälta smöret - vänd sen ner i smeten med en slickepott.
08. Stryk ut smeten så jämnt du kan och baka i 7-8 minuter.
09. Lyft genast bort botten från plåten och pudra med florsocker. Låt sen svalna helt. Och lägg i frysen i minst 1 timme innan användning.

PASSIONFRUKTSMOUSSE MED PATE A BOMBE
10 g gelatin
250 g vispad grädde
125 g socker
60 g vatten
125 g äggula
250 g passionfruktspure (går att köpa fryst i välsorterade affärer. I Stockholm finns det bland annat på Cajsa Warg)

PASSIONFRUKTSSOCKERLAG
2 passionsfrukter
25 g florsocker

150 g neutral gelé till dekor
10 g gelatin
200 g fruktpure
100 g socker
40 g glykos

01. Lägg gelatinblad i blöt i minst 10 minuter.
02. Koka upp puren med socker.
03. Tillsätt glykos och koka upp igen. Ta sen bort kastrullen från spisen.
04. Lägg gelatinet i kastrullen och rör om till det smält.
05. När du ska använda gelén ska du värma den till 35 grader innan du glaserar med den.

PASSIONSFRUKTMOUSSE
01. Lägg gelatinbladen i blöt i rikligt med kallt vatten i minst 10 minuter.
02. Vispa grädden till fast skum och ställ i kylen.
03. Vispa äggula till skum och koka socker och vatten i en liten kastrull. Se noga till att det inte fastnar nåt socker på kastrullens insida. Koka sockerlagen till 122 grader. Det tar ett tag...
04. Häll den kokande sockerlagen i en jämn stråle över de vispade äggulorna under ständig vispning. Fortsätt vispa på låg hastighet tills äggmassan är alldeles kall.
05. Lyft upp gelatinbladen, låt vattnet rinna av och smält dem till en temperatur på 45 grader.
06. Blanda vispgrädde, äggmassa och fruktpuré till en lätt och luftig mousse.
Ta två slevar av moussen och blanda med den varma gelatinlösningen. Vänd till sist ner gelatinet i moussen.

PASSIONSFRUKTSOCKERLAG
01. Dela frukterna på mitten och skrapa ur fruktmassan och blanda med sockret tills det smält.

MONTERING
01. Ta ut bisquit joconde botten och skär ut två längder, 5 cm breda.
02. Fodra tårtringen med plastfolie och lägg sedan de utskurna längderna längsmed tårtringens kant med den bakade sidan mot ringen. Se till att den passar exakt.
03. Stick sedan ut en botten. 20 cm i diameter.
04. Finhacka och smält chokladen. Pensla botten med chokladen och ställ in den i kylen en stund så att den stelnar.
05. Lägg tårtbotten med chokladen nedåt i ringen och fyll den till hälften med moussen.
06. Lägg på de resterande biscuit joconde bitarna i mitten av tårtan och fördela dem jämnt. Pensla med passionsfruktssockerlagen så att bottnarna absorberar lagen ordentligt.
07. Fyll ringen med moussen och stryk den slät. Frys tårtan i minst 6 timmar.

SERVERING
08. Ta tårtan ur frysen.
09. Blanda gelen med köttet från en passionsfrukt och stryk den ovanpå tårtan som en spegel. Låt stå i 5 minuter tills gelen stelnat.
10. Lossa tårtan från ringen och låt den tina i ett par timmar i rumstemperatur. Servera med en skål hallon.

Essencefabriken

Vissa butiker längtar man tills man får besöka igen, för vissa affärer blir man lycklig av. Nu har ju jag en viss förkärlek för att romantisera svunna tider, men ingen butik gör mig gladare än Essencefabriken. Den ligger där bara ett stenkast från hårt turisttrafikerade Drottninggatan och gör liksom inte en fluga förnär, man kan passera den många gånger till och med utan att lägga någon större notis om den, tills man en dag faktiskt öppnar dörren och kliver ner i en annan värld. Där doftar det vanilj, mynta och saffran, på hyllorna står kanderade blommor i alla möjliga färger och kristyrdekorationer i form av fåglar. Vaniljsockret är paketerat i små påsar med randiga snören och essencerna är så många att man aldrig kan bestämma sig bara för en, eller två; mint, ros, lavendel, apelsinblom här står de på rad. Bakom disken är glasburkarna mörkt bruna och påminner om ett gammalt apotek - men någon sjukdom gör sig aldrig påmind i kroppen när jag är här.

Hit går jag för att köpa hem en stor burk glykos och en rad vaniljstänger av bästa kvalitet för rimliga priset 28 kr/styck.

Essencefabriken, Wallingatan 14, i Stockholm.

Smörigt

I brittiska, litterära mattidskriften Fire & Knives gick för ett par nummer sen att läsa om allt om smör; Om hur smöret av ren slump uppfanns på resande fot när mjölk skumpade runt i vattenkärl som bars av kameler och hur ordet smör, eller engelskans "butter" betyder Ondskans fiende på Hindi (Visst är det fint!). Och att Indien är den största smörkonsumenten i världen.
I texten stod det inte varför alla utländska kakrecept alltid innehåller ingrediensen OSALTAT smör. Jag har alltid trott att det beror på att man själv ska krydda efter egen smak, men så läste jag någonstans det självklara; Att osaltat smör är färskare. Och kakor blir såklart godare med så färska råvaror som möjligt.

God konst

Niklas Eneblom var redan en favoritkonstnär; En som målade så detaljerade miniatyrtavlor att jag förlorade mig i hans värld som bebos av påfåglar och grannens ensamma fönster. Och sen målade han den här:
"All the flavours of the world". Man tittar och sen går man och lagar till ett glassrecept.

Vispa ihop 10 äggulor och 1 dl socker till en luftig smet. Skär upp en vaniljstång och skrapa ur vaniljen, och lägg med stången i 5 dl grädde, 5 dl mjölk och 2 dl socker. Koka upp. Häll den kokande blandningen över äggsmeten under omrörning. Låt svalna. Rör om då och då. Ställ i frysen och rör om då och då tills den stelnar.

Under tiden kan du titta på fler av Niklas tavlor på http://www.niklaseneblom.com/

Brysselkex

Julen närmade sig och därmed också det traditionsenliga baket. Eftersom jag tycker att pepparkakor är överskattade bläddrade jag fram och tillbaka i böckerna i jakt på ett enkelt och smakligt alternativ - och jag fattar varför man ännu inte officiellt lanserat Brysselkexet som den perfekta julkakan. Den är ju rosa på utsidan och strålar som en stjärna.
Dessutom behöver man inte stressa ihjäl sig för att göra den - den bakar sig ju i princip av sig självt. En extra bonus är att den är god året om.

80 g florsocker
20 g vaniljsocker
300 g rumstempererat smör
400 g vetemjöl

100 g strösocker
1 droppe röd färg

01. Sikta flor- och vaniljsocker och blanda med det rumstempererade smöret.
02. Arbeta in mjölet till en deg.
03. Vira in degen i plastfilm och lägg i kylen i minst 1 timme.
04. Innan du tar ut degen igen; blanda sockret noga med färgen så det blir en vacker rosa nyans.
05. Arbeta degen smidig och rulla ut till 2 längder.
06. Rulla längderna noga i rosa socker.
07. Frys i cirka 30 minuter och sätt på ugnen på 200 grader.
08. Skär längderna i skivor, sätt dem på bakplåtspapper och baka i cirka 10 minuter.

Sött som socker

För ett par år sen fick min kille de finaste sockerbitarna i present - stilrena, men prydda med hjärtan i mitten. Vi har sparat det där sockret, haft det på display på kökshyllan och bestämt att vi bara ska använda dem i extrema nödfall eller vid extra festliga tillfällen (som aldrig kommer). Jag hade aldrig tänkt på sockerbitar som en prydnad tidigare, men det där satte igång någonting i mig...

Så när jag var på Fortnum & Mason i London innan jul höll jag ju på att tappa andan när jag såg sockerbitar i form av gröna grodor - alldeles perfekt utmejslade! Och alldeles förtjusande söta. Det var säsongens sockerbitar och med en svägerska som samlar på grodor var det ju inget snack om vad hon skulle få i julklapp.
Men nu vill jag ju bara åka tillbaka och se hur vårens sockerbitar ser ut (de kan tydligen komma i alla möjliga former), jag tänker att det kan bli början på en fin samling... För jag har inte sett den här typen av bordsdekorationer i Sverige - och sockerbitarna säljs inte i webshoppen heller.

När jag sen berättade om grodorna för min väninna Brita, tog hon upp mobilen och visade vad hon hade gjort i helgen; Byggt ett slott i sockerbitar - så förtrollande tjusigt att jag förstod att det är vad man kommer ägna sig åt hädanefter. Stapla sockerbitar.
Men vi gör det nog inte till en tävling. Brita brukar sopa mattan med alla pepparkakshustävlingar som finns.

Nyårslöften

01. Starta om bloggen
02. Baka fler kakor
03. Göra en sak jag aldrig gjort förut varje dag
04. Äta fler kakor
05. Lära mig göra sjukt snygga marsipanrosor
06. Köpa och läsa fler böcker
07. Köpa växtbaserad karamellfärg
08. Sätta upp en hylla i badrummet
09. Köpa mer blommor och ballonger att dekorera med
10. Alltid ha hemgjord glass i frysen

Jag mötte...Jan Hedh

Så kom dagen ändå – då stjärnorna stod rätt och allt stämde. Jag hade precis gått in på NK när de ropade i högtalarna att Jan Hedh bjöd på bakelser och sålde signerade böcker. Jag började svettas, gjorde en snabb kalkyl i huvudet på om jag skulle ha råd att köpa en av hans böcker, sket i kalkylen och bestämde mig för att det var värt alla pengar i världen.
Så tog jag hissen upp och där var han; Stor som en jäst deg och med ett något bekymrat uttryck i ansiktet. Han påminde om jultomten i sin storslagenhet, petade på stolen bakom sig och muttrade något om dålig kvalitet. Den vita platsstolen skämdes där den stod, och Jan Hedh vägrade sätta sig på den.

Så till slut sträckte jag på mig, gick fram till honom och presenterade mig som hans största fan. Han bjöd genast på en Napoleonbakelse och började prata som om det inte skulle gå att få stopp på honom. Om historien bakom bakelsen och hur den var gjord – jag nickade och kände att jag för första gången på länge faktiskt var INTRESSERAD av vad någon sa. Alltså med såna stora bokstäver. Att jag ville veta precis allt. Jag ställde några frågor jag ha velat ha svar på:
”Var finns de bästa konditorierna enligt honom?”
- I Schweiz.
”Varför är det gelatin i hans glassrecept?”
- Man kan ta bort det, i Olof Viktorglassen har vi ingen gelatin.
”Måste man vara utbildad för att gå hans kurser?”
- Nä. Hur länge har du bakat kakor?
- I ett par år bara, men jag tycker ju att det är så kul.
- Säg till när du är i Malmö nästa gång så ska jag visa dig mitt chocolaterie.

Där någonstans försökte han sätta sig på den vita platsstolen som vek sig under hans vikt. En ansvarig för bokavdelningen var snabbt på plats, med en riktig stol i trä. Jan Hedh bjöd på en ny kaka. Nu hade vi pratat en kvart och andra hugade stod artigt och väntade på att vi skulle bli klara, och jag började förstå att han kanske ville sälja böcker till andra också.
"Jag tar den här boken om tårtor om du vill skriva i den sa jag."

Jag tror inte ens han svarade på det, han tog bara upp den nötta bic-pennan och började skriva. Med tanke på resultatet kanske de skulle ha gett honom en spritspåse istället.