Kalla det pain perdu eller fattiga riddare om du vill...

Sen jag för ett par år sen gjorde misstaget att servera god gröt med friska fina bär som födelsedagsfrukost har jag sökt upprättelse. Förra året bakade jag därför scones där på morgonkvisten, och i år kunde jag triumferande sätta en assiett med Pain Perdu, gjort på Ladurees vis, på brickan med gröna fåglar. Jag tror jag i samma stund återuppväckte kärleken också. Där. I lördags. På hans födelsedag.
Vi log mot varandra och mindes svårslagna frukostar i Paris i en tid där det alltid var vår. En tid där bekymmer försvann om man blåste på dem. Det här var hans favorit. Och jag som aldrig riktigt har förstått storheten med fattiga riddare sveptes med av hans entusiasm.
Nä det kanske faktiskt inte går att ogilla den här rätten. Inte en födelsedagsmorgon som dessutom verkar vara början på en underbar vår.

PAIN PERDU
Värm upp 2 dl grädde med en fjärdedels vaniljstång tills det sjuder. Ta av och låt svalna under lock. Under tiden vispar du ihop 2 äggulor och 40 g socker. Doppa brödet (helst en brioche) och stek i smör en minut på varje sida. Lägg ett bär ovanpå, om du är på det humöret.
Servera på finaste servisen.

PS. Jag hävdar fortfarande med bestämdhet att gröten inte alls var en helt dum idé....

Ode till Jan Hedh

Han öppnade mina ögon kan man säga, Jan Hedh. Vi tillbringade sommaren på västkusten, en sommar där det mesta regnade bort, men efter mitt möte med Jan gjorde det inte så mycket. Jag var uppslukad av hans bok om bröd. Gottade mig i bilderna där han står och knådar deg och är så lycklig som bara en bagare kan vara av kladdiga händer. Jag tyckte han såg hederlig ut och uppskattade hur alla recept var grundliga och löjligt petnoga - det var på grammet uträknat allting. Jag bakade hönökakor, limpor, baguetter, surdegar och lät allt jäsa långsamt i kylen. Mina bröd tog faktiskt upp den mesta platsen, så det började knorras varje gång vi varit och handlat - men jag lyssnade aldrig på det örat, jag hänvisade bara tillbaka till Jan Hedh. Men snart fastnade jag vid hans söta bröd och bullar och förfördes av hans texter om hur han hade lärt sig bakverk på legendariska konditorier runtom i Europa. Jag såg hur han reste till Wien enbart för att lära sig den perfekta Sachertårtan och kände att jag skulle vilja göra samma sak. När vi samma sommar besökte Olof Viktors café i Skåne och smakade på den godaste glass jag någonsin ätit och jag förstod att Jan Hedh var inblandad i det här visste jag att han skulle finnas med i mitt kök hädanefter. Han sitter på min axel och säger på sin breda skånska att "jag ska göra allt från grunden" och "lägga ner lite kärlek i bakningen" annars blir det ju inget bra. Och jag tycker han är härlig för att han är så mån om att berätta ursprunget om allting, men blir ibland irriterad på honom för han ska göra recepten så invecklade utan att det behövs.

Min favorit av hans böcker är den som heter "Desserter". Det är faktiskt kanske den enda av hans böcker som man behöver.

Rädda pektinet

Man vet att en produkt är ouppskattad när man hittar den i utförsäljningslådan för kort datum när bästföredatumet är i maj 2012. Så var det när jag köpte pektin häromdagen. Gör ingen gelé, sylt eller nåt gott längre?

Succéartad rabarbertarte

- Jag tänkte göra en rabarbertarte till kvällens middag...

Jag visste redan vad han skulle säga; att det inte är säsong för rabarber just nu - så jag förekom honom och väste att jag inte tänkte ta hänsyn till säsongerna. Men jag fick lite ont i magen, för jag är inget fan av frysta bär och grönsaker. Så när saluhallen levererade de sprödaste rabarberna den här tiden kan ge log jag hela vägen hem. Nu skulle rababern få den värdighet den förtjänar. För man gillar ju rabarber så himla mycket, ALLA gör det, men ändå äter man det aldrig. Tror att det beror på att den svenska säsongen är alldeles för kort. Men efter den stående ovation som den här desserten fick kanske jag måste dra upp parketten och odla rabarber hemma året runt - det borde väl gå?!

RABARBERTARTE

Pajdeg

200 g vetemjöl

150 g rumsvarmt smör

1 msk socker

1 tsk salt

2 äggulor

2 msk mjölk

1. Sikta vetemjölet. Lägg ner smör, socker och salt och nyp snabbt ihop en smulig massa med fingertopparna. 

2. Tillsätt äggulor och mjölk. 

3. Arbeta snabbt ihop till en deg. Lägg i plastfilm och lägg i kylskåpet i minst en timme. 

Rabarbertarte

Pajdeg

700 g rabarbertärningar

100 g socker

10 g pektin

30 g ströbröd

Fruktmaräng med jordgubbar

1. Smöra en pajform. Kavla ut degen tunt och fodra formen. Nagga botten med gaffel. Ställ sedan i frysen i cirka 30 minuter. 

2. Sätt ugnen på 200 grader

3. Blanda rabarber, socker, pektin och ströbröd. Häll i formen och grädda i 45 minuter. 

Fruktmaräng

50 g äggvita

1/2 tsk pressad citron

25 g socker

25 g socker

100 g jordgubbar

50 g socker

1. Vispa äggvita, citronsaft och 25 g socker till ett fast skum. 

2. Tillsätt ytterligare 25 g socker och vispa till ett hårt skum. 

3. Blanda jordgubbarna med 50 g socker. 

4. Tillsätt bärblandningen i 3 omgångar under ständig vispning i marängen. Vispa till ett fast skum. 

5. Bred marängen över rabarbertarten och grädda i några minuter tills marängen blivit lagom brun. Servera med vaniljglass. Förbered dig på applåderna. 

Kakfat by Lovisa Burfitt

Lyssnade på Stil i P1 om Lovisa Burfitt och kom återigen på hur cool, begåvad och rolig jag tycker hon är. Jag älskar dessutom att bära hennes kläder - de får mig att bli bekväm, både med mig själv och med livet. Visst måste det vara så att skaparen bakom plaggen smittar av sig på dem och att man kan få en del av kakan genom att ha dem på sig. Jag tror i alla fall det. 

Hursomhelst har Lovisa gjort porslin för Rörstrand nu, (det talar hon inte alls om i programmet, där berättar hon mer om hur hon var en Prick när hon växte upp och att hon kan spela trummor som en klocka), kakfat till exempel, och jag kunde inte komma på nåt härligare att ha hemma för att servera kakor på. Den kommer bli perfekt nästa helg då vi ska arrangera ettårskalas här hemma.