Fin sikt i sikte

Vissa dagar slutar i tårar - som den när jag tyckte att ingen förstod mig, inte ens fina mannen som alltid brukar kunna muntra upp mig. Nu bara "du är så självcentrerad" när allt jag ville höra var "men du är så bra, ambitiös och härlig och snart kommer du få vila."
Så jag grät.
Nästa dag kom han hem med den här fina sikten, som gör att jag nu letar efter "sikta ner mjölet" i recepten.
Snygg retrodesign som gör hyllan vacker och praktisk att använda; tryck bara på handtaget och sikten börjar jobba. Jag älskar den! Och mannen.

Ja må han Pavlova!

Mannen fyllde 35 år och vi firade storslaget i dagarna tre som sig bör. Planen var att det skulle bli tårtor varje dag, men jag orkade inte hela vägen. Men det blev en, och det blev en klassiker; En vanlig hederlig svensk gräddtårta med Pavlovan som förebild.

TÅRTBOTTEN
Som är helt genial. Enkel att göra, och helt perfekt att äta: Saftig, men ändå smulig. Lätt den bästa botten jag ätit. Tack Jan Hedh.

250 g ägg
135 g socker
15 g vaniljsocker
Skal från en halv citron
150 g vetemjöl


01. Sätt ugnen på 190 grader.
02. Vispa ägg, socker, vaniljsocker och citronskal lätt.
03. Ställ bunken i vattenbad (som absolut inte får koka) och vispa kraftigt tills temperaturen är 40-45 grader. Vispa därefter i cirka 10 minuter utanför vattenbadet tills smeten svalnat och blivit ljus och porös. OBS Vispa inte på för hög hastighet.
04. Sikta vetemjölet och vänd ner det i smeten. Häll sedan ner smeten i tårtringen och baka i 25-30 minuter.
05. Strö socker ovanpå och lägg på bakplåtspapper så att den svalnar.

I TÅRTAN:
Till understa lagret gjorde jag ett rejält lager vaniljkräm.
Till mellanlagret kokade jag frysta jordgubbar och mosade dem till en slags sylt.
Och till översta lagret blandade jag lemon curd med grädde.
Sen dekorerade jag tårtan med en blandning av vaniljkräm och grädde, jordgubbar och chokladspån. Blev faktiskt helt otroligt gott! Så enkelt kan det också vara att baka tårta. 

Bullen i ugnen

2-åringen har döpt den till "Plums", den som under 9 månader gått under smeknamnet "Puffy" eftersom den härjat så och sparkat hårt och om det är en kille som kommer ut om en vecka har vi ingen aning vad vi ska döpa honom till.
Vad har man för namn på manliga bullar i ugnen?

Sandkaka

Häromdagen lekte vi i flera timmar med att sockra sandkakorna med ljus sand (socker) för den rätta smaken. Vi pratade om mjöl, ägg och vikten av mycket smör. 2-åringen nickade allvarligt och hällde på lite mer "socker" på kakan. Den blev så fin och god att hon inte ville gå hem från parken och jag fick lova att imorgon då gör vi fler kakor.
Men imorgon kom med snöblandat regn och ingen av oss kände att det var någon speciellt bra idé att gå ut, men lovat är lovat och sandkakan fick bli en vi gjorde i köket. Vad kul, sa hon, och fick en klick smör att smöra in sockerkaksformen med. Jag hade inte räknat med att hon skulle sätta i sig hela! Och inte hela smaka på så mycket av smeten. Å andra sidan, bättre att hon gör det hemma än i parken.
2-åringen var mer förtjust i smeten (och förmodligen också sandlådevarianten) än den färdiga kakan, medan jag föredrar riktig, färdigbakad kaka.

Vad är det förresten för skillnad på sandkaka och sockerkaka? Någon som vet?

SANDKAKA (marmorerad)
Skal från 1 citron
125 g smör
115 g socker
10 g vaniljsocker
125 g ägg
125 g vetemjöl
4 g bakpulver
12 g kakao

01. Smörj formen med smör och sätt ugnen på 170 grader.
02. Riv citronskalet och blanda med smör, socker och vaniljsocker. Rör luftigt.
03. Tillsätt äggen, ett i taget och rör mellan varje.
04. Sikta ner mjölet och bakpulvret.
05. Häll över en tredjedel av smeten i en ny bunke och sikta ner kakaopulvret.
06. Lägg ett lager ljus smet i botten av formen, fördela den mörka ovanpå och täck med ytterligare ett lager ljus smet.
07. Baka kakan i cirka 45 minuter tills den är gyllenbrun. Stjälp sen upp på galler och låt svalna.

Willy Wonka Swirl!

"Nämen jag dör", sa hon, "det är ju precis som en kaka från Willy Wonka-fabriken!" Och det är väl exakt så man vill att det ska kännas när man bakar till två-åringens kalas; att det ska vara lekfullt, vackert och alldeles, alldeles cirkuslikt.
När det kommer till kakor spelar faktiskt utseendet en viss roll, för det är visst roligare att bli hypnotiserad av en swirl, eller äta något som ser ut som en knapp än att bara sätta i sig något som smakar sött.

Willy Wonkas swirls - som den heter i vårt hushåll nu har jag bakat tidigare. Då blev den inte lika fin:
http://smuloravkakor.blogspot.se/2010/10/sablar-vad-svart-med-sables.html

Men jag gillar att det faktiskt blir skillnad när man lägger ner mer tid, hjärta och ambition i bakandet. Stor skillnad dessutom.

Quesillo - en familjehemlighet

Mamma är full av hemligheter - och bara med rätt frågor avslöjar hon några av dem. Det brukar oftast bli långa berättelser full av elaka nunnor, märkliga öden och hur hon räddades i sista sekund av något övernaturligt. "Håjaja, jag ska skriva den där boken någon gång." avslutar hon alltid och lägger på locket till resten av hemligheterna som bor i hennes hjärta.

En hemlighet, som kanske inte egentligen varit så hemlig, är den enda dessert hon tycker om att göra; Quesillo - en slags venezolansk creme caramel kan man beskriva den som. När jag var liten suckade vi barn alltid åt den och ville inte smaka. "Finns det ingen glass" undrade vi när den åkte fram på bordet. Så mamma åt väl upp den själv - inte för att hon hade något emot det. Men så för några veckor sen tänkte jag ge den en chans igen, en sådär 30 års utvecklade smaklökar borde väl kunna vara aningens nyanserade tänkte jag, och upptäckte en smaksensation. Mamma kommer aldrig få ha sin dessert för sig själv igen. Sorry.

Quesillo - smaksatt med passionfrukt
1,5 dl socker
limeskal + saft från en lime
4 ägg
3 passionsfrukter
2 dl mjölk
1 burk kondenserad mjölk

01. Köp en slags plåtburk med lock och som du smälter sockret till karamell i på spisplattan.
02. Vispa äggen tills de är luftiga (tar cirka 4 minuter)
03. Tillsätt limesaft i sockret/karamellen, och snurra på burken så sockret fastnar längsmed kanten. Och låt sedan kastrullen svalna en aning.
04. Blanda passionsfruktpuré och 2 dl mjölk. Sila sedan ner passionsfruktsmjölken i äggen.
05. Häll ner burken med kondenserad mjölk i äggblandningen. Tillsätt också limeskalen. Mixa ordentligt.
06. Häll ner blandningen i plåtburken med karamellen.
07. Koka upp en kastrull med lite vatten och ställ plåtburken i vattenbadet.
08. Låt koka i 1 timme och kolla till kastrullen och fyll på med vatten om det behövs.
09. Testa med en provsticka om den är klar. Kommer ingen vätska ur den, ta av kastrullen från värmen, men låt plåtburken/kakan stå kvar i vattnet till nästa dag.
10. Vänd upp på en tallrik. Beskåda en härlighet.

Grev Turegatan är inte Paris...

Så svarade svägerskan när jag med skakande huvud smsade om att Laduree ska öppna i Stockholm. Vissa saker är heliga, vissa ställen ska bara finnas på sin originalplats. Laduree är Paris, Fortnum & Mason är London, Magnolia Bakery är sötsliskiga cupcakes i New York - det finns ingen plats för franchising av de här ställena någon annanstans. Det är en kultur som blir främmande i andra städer - och då spelar det ingen roll hur bra man försöker härma ursprungsidéen.
I Stockholm öppnar Laduree i ett litet hål i väggen i det som en gång i tiden var en Kashmir-butik, och jag förstår inte hur de ska hitta plats för någon tesalongsverksamhet däri - och det är ju halva grejen. Ska hålet i väggen annars bara sälja macaroner? Vad är det för poäng när nästan varje café har sin egen typ av macaron numera? Och vem ska baka Ladurees varianter? Det kan ju inte bli bra.

Jag kommer fälla några tårar varje gång jag går förbi.