"Nämen jag dör", sa hon, "det är ju precis som en kaka från Willy Wonka-fabriken!" Och det är väl exakt så man vill att det ska kännas när man bakar till två-åringens kalas; att det ska vara lekfullt, vackert och alldeles, alldeles cirkuslikt.När det kommer till kakor spelar faktiskt utseendet en viss roll, för det är visst roligare att bli hypnotiserad av en swirl, eller äta något som ser ut som en knapp än att bara sätta i sig något som smakar sött.
Willy Wonkas swirls - som den heter i vårt hushåll nu har jag bakat tidigare. Då blev den inte lika fin:
http://smuloravkakor.blogspot.se/2010/10/sablar-vad-svart-med-sables.html
Men jag gillar att det faktiskt blir skillnad när man lägger ner mer tid, hjärta och ambition i bakandet. Stor skillnad dessutom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar