Bara en till syltkaka...

Sagofiguren Alfons Åberg har en sån där farmor som alltid har hembakade kakor i en burk hemma. Det är de godaste kakor som man bara måste ta ytterligare en av, och farmor är av den snälla sorten och låter barnen äta så många de orkar. Jag har alltid föreställt mig att farmorns kakor är spritsade syltkakor med den ljuvligaste hallonsylt i mitten. Och nu har jag hittat det receptet som hon måste ha använt! Dels för att det här är kakor som inte tar mer än en halvtimme att göra (vilket väl måste vara ett viktigt kriterium om man alltid ska ha kakor i en burk hemma) och de är sagolikt goda. En av de godaste kakor jag ätit faktiskt!



Receptet kommer från Jan Hedh och han kallar kakorna Kurt Lundgrens Strassburgare. Kurt själv fanns tydligen på Blekingsborgs Konditori och verkar ha varit en riktigt fin sockerbagare: 

 Cirka 65 stycken

100 gram florsocker
15 gram vaniljsocker
300 gram smör
375 gram vetemjöl

Hallonsylt

01. Sätt ugnen på 200 grader.
02. Sikta flor- och vaniljsocker och rör det lätt och luftigt med det rumstempererade smöret.
03. Vänd ner mjölet och jobba lätt ihop till en deg - överarbeta inte!
04. Spritsa upp rosetter med krusig tyll nummer 12 och tryck en liten fördjupning i mitten av kakan. Är det svårt att spritsa upp degen, testa att lägga den på ett varmt ställe i ett par minuter.
05. Lägg en liten klick hallonsylt i mitten och baka gyllenbruna i cirka 7-8 minuter.

Tårtgate

Vid det här laget har väl allt sagts om kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och den medelmåttige konstnären Makonde Linde redan. Jag tycker inte kulturministern behöver avgå, men jag tycker det har varit otroligt lite fokus på själva tårtan i debatten. Kan man inte få en bra förklaring till varför Makonde valde att göra sin tårta till en ful variant av Lakritstrollet? Vem var det som bakade den - för visst måste det ha varit ett beställningsjobb- och vad tänkte den personen?
Jag är också nyfiken på hur tårtan egentligen smakade? Vad bestod den där blodröda fyllningen av? Var den bara god eller om avsikten var att man skulle få en dålig smak i munnen - fanns det ett uns bittermandel någonstans i tårtan? Det vore ju så smart att göra smakupplevelsen till en del av performance-konsten. Eller skulle det kanske vara övertydligt?