Essencefabriken

Vissa butiker längtar man tills man får besöka igen, för vissa affärer blir man lycklig av. Nu har ju jag en viss förkärlek för att romantisera svunna tider, men ingen butik gör mig gladare än Essencefabriken. Den ligger där bara ett stenkast från hårt turisttrafikerade Drottninggatan och gör liksom inte en fluga förnär, man kan passera den många gånger till och med utan att lägga någon större notis om den, tills man en dag faktiskt öppnar dörren och kliver ner i en annan värld. Där doftar det vanilj, mynta och saffran, på hyllorna står kanderade blommor i alla möjliga färger och kristyrdekorationer i form av fåglar. Vaniljsockret är paketerat i små påsar med randiga snören och essencerna är så många att man aldrig kan bestämma sig bara för en, eller två; mint, ros, lavendel, apelsinblom här står de på rad. Bakom disken är glasburkarna mörkt bruna och påminner om ett gammalt apotek - men någon sjukdom gör sig aldrig påmind i kroppen när jag är här.

Hit går jag för att köpa hem en stor burk glykos och en rad vaniljstänger av bästa kvalitet för rimliga priset 28 kr/styck.

Essencefabriken, Wallingatan 14, i Stockholm.

Smörigt

I brittiska, litterära mattidskriften Fire & Knives gick för ett par nummer sen att läsa om allt om smör; Om hur smöret av ren slump uppfanns på resande fot när mjölk skumpade runt i vattenkärl som bars av kameler och hur ordet smör, eller engelskans "butter" betyder Ondskans fiende på Hindi (Visst är det fint!). Och att Indien är den största smörkonsumenten i världen.
I texten stod det inte varför alla utländska kakrecept alltid innehåller ingrediensen OSALTAT smör. Jag har alltid trott att det beror på att man själv ska krydda efter egen smak, men så läste jag någonstans det självklara; Att osaltat smör är färskare. Och kakor blir såklart godare med så färska råvaror som möjligt.