Sen jag för ett par år sen gjorde misstaget att servera god gröt med friska fina bär som födelsedagsfrukost har jag sökt upprättelse. Förra året bakade jag därför scones där på morgonkvisten, och i år kunde jag triumferande sätta en assiett med Pain Perdu, gjort på Ladurees vis, på brickan med gröna fåglar. Jag tror jag i samma stund återuppväckte kärleken också. Där. I lördags. På hans födelsedag.
Vi log mot varandra och mindes svårslagna frukostar i Paris i en tid där det alltid var vår. En tid där bekymmer försvann om man blåste på dem. Det här var hans favorit. Och jag som aldrig riktigt har förstått storheten med fattiga riddare sveptes med av hans entusiasm.
Nä det kanske faktiskt inte går att ogilla den här rätten. Inte en födelsedagsmorgon som dessutom verkar vara början på en underbar vår.
PAIN PERDU
Värm upp 2 dl grädde med en fjärdedels vaniljstång tills det sjuder. Ta av och låt svalna under lock. Under tiden vispar du ihop 2 äggulor och 40 g socker. Doppa brödet (helst en brioche) och stek i smör en minut på varje sida. Lägg ett bär ovanpå, om du är på det humöret.
Servera på finaste servisen.
PS. Jag hävdar fortfarande med bestämdhet att gröten inte alls var en helt dum idé....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Om du hade serverat gröten med grädde och bär då kanske det hade slunkit ned utan knorr.
Grädde säger du? Får väl testköra i sommar och se om det slinker ner.
Men jag tror ändå att han föredrar riddarna...
Skicka en kommentar