Glass by Front

Jag älskar designgruppen Fronts verk. Nattduksbord som ser ut som vitrinskåp så man aldrig behöver leta efter det man har i lådan och så att allt man lägger ner där blir vackert, det lilla bordet som ser ut som ett schackbräde och alltid inbjuder till genialiska samtal och blombordet som får en att önska att man hade gröna fingrar. Allt Front gör har ett stort och rikt innehåll, det märks på produkterna att de processat idéer fram och tillbaka, och ett varv till, men aldrig ett varv för mycket.
Och nu har de gjort det härligaste i samarbete med Haagen Dazs: glasstårtor som ser ut som moln och smakar cookies & cream och dulce de leche. Visst är det en dröm! Älskar hur designen får smaklökarna att gå igång.

Hej Linda Lomelino!

Linda Lomelino är en sån inspiration. En sån som bloggar om bakverk , bakar fler tårtor än man kan räkna, får göra bakböcker för att
idag leva bara på det hon tycker är kul. Jag älskar såna historier eftersom de gör fler glada människor och i slutändan en lyckligare värld. Hon är också mitt hopp om att en gång bli stadig på handen med min palett - hon har ju trots allt inte bakat så mycket längre än fyra år. Det är ingenting!

Hur var det här då? 
– Bara fint, det är ju snart helg!
Har du någon bulle i ugnen just nu? 
– Inte just nu, men igår hade jag en äpplesmulpaj där inne.
Vad har du på nattduksbordet då? 
– Bara massa krämer! Inga ätbara sådana dock. Jag har oliv-body butter, sheasmörhudkräm och två försvarets hudsalva.
När insåg du att kakor och bakning var coolt? 
 – Jag har nog aldrig tänkt att det var coolt, bara att det var hemskt roligt! Jag började baka för ungefär fyra år sedan.
Vilken är din madeleine-kaka och vad minns du när du äter den? 
– Mina släktingar på Madeira skickar en kaka som heter Bolo de mel till oss varje jul. Vi har ätit den kring jul så länge jag kan minnas! Den är en favorit, och definitivt något som jag vill lära mig baka själv.
Vilket är ditt bästa bakverktyg? 
– Oj, måste jag välja ett? Jag har ju så många...men om jag ändå måste välja får det bli min vinkelpalett.
Varför? 
– Den är oumbärlig när man ska täcka tårtor! Den gör jobbet så mycket lättare.
Bästa stället att äta bakelser/desserter på i Sverige och vad ska man beställa? 
– Hemma hos mig, haha! Nej, men allvarligt så fikar jag ytterst sällan eftersom jag bakar så vansinnigt mycket. Men om jag gör det så är det en kanelbulle från Feldts i Halmstad. Mmm.
Bästa receptbok? 
– United states of cakes av Roy Fares. Bara massa gott i den. Tycker såklart om mina egna också.
Bästa sättet att göra vaniljkräm? 
– Finns det många olika sätt? Haha. Nej men inte köpa färdig om man inte måste. Göra egen med bra råvaror.
Världens bästa baktips generellt? 
– Det är en sådan klyscha men, ha kul! Var inte rädd för att prova och misslyckas.
Hur är det att ha bakverk som yrke? 
– Det är det bästa som finns. Förutom disken. Jag hatar att diska (har ingen diskmaskin). Jag känner verkligen inte att det är ett jobb, utan vaknar och tror jag glömt gå till jobbet, typ.
Vilket bakverk önskar du att du hade uppfunnit? 
– Tårtan!
Vilken är din paraddessert – som du gärna bjuder dina gäster hemma på? 
– Antingen tiramisu i någon form eller någon typ av tårta såklart!
Vad ska du göra till helgen? 
– Jag ska gå på 30-årskalas!

Sött, sweet, dulce

När jag fyllde år fick jag kokboken Sött, sweet, dulce – desserter från när och fjärran i present. Den har ju ett par år på nacken, men jag blev så glad för jag brukar alltid fastna i Anna och Fanny Bergenströms böcker när jag hittar dem hemma hos andra. Sött, sweet, dulce blandar väldigt enkla recept med mer avancerade och jag älskar att de har influenser från Sydamerika. Min mamma har ju genom alla år tjatat om vad man kan göra med en burk kondenserad mjölk och här får hon vatten på sin kvarn – ganska mycket helt enkelt. Köp den om du vill ha en trevlig och lätt receptsamling där hemma. Eller om du vill göra den brownie som jag drömt om de senaste nätterna. Återkommer så snart jag gjort den!

VM i chokladfantasier

Vinnarskapelsen

Idag avgjordes VM i choklad för femte året. 19 av världens bästa hade alltså åkt till Paris beväpnade med vispar, spatlar och den finaste chokladen i världen och så ofta jag kunde spanade jag in siten där man kunde följa finalen. Jag häpnades över fantastiska statyer och det de gjorde med chokladen kändes helt orimligt. Här någonstans fattar man ju vilka konstnärer det finns i konditorbranschen och vilken hantverksskicklighet de har. Vann till slut gjorde italienaren Davide Comaschi. Han hade ett sånt fokus och levererade utomjordiska skapelser som fick mig att vilja gå hem och i alla fall äta lite choklad.

Gustaf Mabrouks mästerverk

Sveriges färger försvarades av Gustaf Mabrouk med en idé som jag tyckte var rätt genial på temat arkitektur – men bredvid vinnarens kreation kanske den kändes lite klumpig på något sätt. Tyckte ändå att han var värd min röst – och klickade glatt på för att försöka ge honom segern i sociala medier-kategorin i alla fall, men det funkade inte heller. Ser hursomhelst fram emot vad som händer härnäst för både Gustaf och konditorlandslaget som han tillhör. Ska bli spännande att se vad man lär av de här stora tävlingssammanhangen.

Chocken på Coop

Inte bara att man redan börjat sälja lussebullar där (vem vill få julkänsla redan nu?), utan också insikten att chokladbiten Brejk slutat säljas. Nu förstår jag äntligen det år av tomhet jag känt framför godishyllan...

Tittut, se vilken fågel!

Kvittevitt - pajen är klar!

Har alltid drömt om att baka den perfekta Farmor Anka-pajen – en sån där med ett täcke ovanpå, den läckraste fyllningen och orsaken till att andra ankor ställer upp i långa raden i pajätar-tävlingar. Jag har aldrig provat än, men efter att ha sett att man helst ska ha en liten gullig keramikfågel i mitten för att få ett extra krispigt skal känner jag att bakhyllan måste innehålla minst en sådan fågel och att en sådan paj står högst upp på vill-baka-listan.

Till minne av Tore Wretman

Igår var vi på 70-årskalas, en fantastisk tillställning med operasång, festliga bordskavaljeer och roliga tal. Värdinnan själv strålade som den stjärna hon är. Hon hade kommit på festens mat-tema själv och körde rätt igenom ett nostalgiskt 1970-talstema, som avslutades med Tore Wretmans paraddessert Riche Gala. Tyvärr var det ingen bra variant som serverades på kalaset, på mitt bord dök det inte ens upp någon chokladsås, men vi var glada ändå, för att den var en anledning att prata om allt vi visste om Tore Wretman. Min favorithistoria om honom handlar om hur arg han kunde bli på oförskämda restauranggäster, och framförallt såna som tror att matsalens inventarier ingår i middagsupplevelsen. En gång när han kom på en av sina gäster smuggla ner en fin koppartallrik i den medhavda portföljen stegade han själv ut till matsalen och frågade om han skulle sätta upp tallriken på notan. Den generade gästen betalade och kom aldrig mer tillbaka.
Vid ett annat tillfälle var Tore Wretman inbjuden till vänner i skärgården när han upptäcker att "hans" salt- och pepparkvarnar ingår i servisen. Värdparet kluckar förtjust att de brukar göra en grej av att ta med något från alla restauranger de besöker. Tore Wretman skrattar inte med, men säger inget. Nästa dag upptäcker man att salt-och pepparkvarnarna är försvunna. Tore har då stulit tillbaka dem!

RICHE GALA

" Blanda en smet av 1 ägg, 3 äggvitor, 200 g socker, 100 g mald mandel, 50 g smält smör och 25 g mjöl. Bred ut den i tunna rundlar, 20 cm i diameter, på smord och mjölad plåt ( eller bakplåtspapper). Grädda i 180 grader.

Gör en tårta genom att lägga varvtals bottnar och vaniljglass med bottnar överst och underst. Täck med kall chokladsås som får rinna över kanterna. Servera varm choklassås till.

Chokladsåsen görs så här: koka upp lika delar socker, kakao och vatten och låt koka en stund under omrörning ".