Julbakspepp

På söndag är det dags för stora julbaket - så hela veckan har jag rusat runt i butiker och köpt:
- stjärnanis
- korinter
- glykos
- saffran
- vaniljstång
- vaniljsocker
- kondenserad mjölk
- extrafin kakao
och
- pepparkaksdeg (för det orkar jag aldrig göra själv)

Nu behöver jag bara ett par cl konjak och sen är det bara att räkna timmarna tills vi ska börja! Yey.

Glass by Front

Jag älskar designgruppen Fronts verk. Nattduksbord som ser ut som vitrinskåp så man aldrig behöver leta efter det man har i lådan och så att allt man lägger ner där blir vackert, det lilla bordet som ser ut som ett schackbräde och alltid inbjuder till genialiska samtal och blombordet som får en att önska att man hade gröna fingrar. Allt Front gör har ett stort och rikt innehåll, det märks på produkterna att de processat idéer fram och tillbaka, och ett varv till, men aldrig ett varv för mycket.
Och nu har de gjort det härligaste i samarbete med Haagen Dazs: glasstårtor som ser ut som moln och smakar cookies & cream och dulce de leche. Visst är det en dröm! Älskar hur designen får smaklökarna att gå igång.

Hej Linda Lomelino!

Linda Lomelino är en sån inspiration. En sån som bloggar om bakverk , bakar fler tårtor än man kan räkna, får göra bakböcker för att
idag leva bara på det hon tycker är kul. Jag älskar såna historier eftersom de gör fler glada människor och i slutändan en lyckligare värld. Hon är också mitt hopp om att en gång bli stadig på handen med min palett - hon har ju trots allt inte bakat så mycket längre än fyra år. Det är ingenting!

Hur var det här då? 
– Bara fint, det är ju snart helg!
Har du någon bulle i ugnen just nu? 
– Inte just nu, men igår hade jag en äpplesmulpaj där inne.
Vad har du på nattduksbordet då? 
– Bara massa krämer! Inga ätbara sådana dock. Jag har oliv-body butter, sheasmörhudkräm och två försvarets hudsalva.
När insåg du att kakor och bakning var coolt? 
 – Jag har nog aldrig tänkt att det var coolt, bara att det var hemskt roligt! Jag började baka för ungefär fyra år sedan.
Vilken är din madeleine-kaka och vad minns du när du äter den? 
– Mina släktingar på Madeira skickar en kaka som heter Bolo de mel till oss varje jul. Vi har ätit den kring jul så länge jag kan minnas! Den är en favorit, och definitivt något som jag vill lära mig baka själv.
Vilket är ditt bästa bakverktyg? 
– Oj, måste jag välja ett? Jag har ju så många...men om jag ändå måste välja får det bli min vinkelpalett.
Varför? 
– Den är oumbärlig när man ska täcka tårtor! Den gör jobbet så mycket lättare.
Bästa stället att äta bakelser/desserter på i Sverige och vad ska man beställa? 
– Hemma hos mig, haha! Nej, men allvarligt så fikar jag ytterst sällan eftersom jag bakar så vansinnigt mycket. Men om jag gör det så är det en kanelbulle från Feldts i Halmstad. Mmm.
Bästa receptbok? 
– United states of cakes av Roy Fares. Bara massa gott i den. Tycker såklart om mina egna också.
Bästa sättet att göra vaniljkräm? 
– Finns det många olika sätt? Haha. Nej men inte köpa färdig om man inte måste. Göra egen med bra råvaror.
Världens bästa baktips generellt? 
– Det är en sådan klyscha men, ha kul! Var inte rädd för att prova och misslyckas.
Hur är det att ha bakverk som yrke? 
– Det är det bästa som finns. Förutom disken. Jag hatar att diska (har ingen diskmaskin). Jag känner verkligen inte att det är ett jobb, utan vaknar och tror jag glömt gå till jobbet, typ.
Vilket bakverk önskar du att du hade uppfunnit? 
– Tårtan!
Vilken är din paraddessert – som du gärna bjuder dina gäster hemma på? 
– Antingen tiramisu i någon form eller någon typ av tårta såklart!
Vad ska du göra till helgen? 
– Jag ska gå på 30-årskalas!

Sött, sweet, dulce

När jag fyllde år fick jag kokboken Sött, sweet, dulce – desserter från när och fjärran i present. Den har ju ett par år på nacken, men jag blev så glad för jag brukar alltid fastna i Anna och Fanny Bergenströms böcker när jag hittar dem hemma hos andra. Sött, sweet, dulce blandar väldigt enkla recept med mer avancerade och jag älskar att de har influenser från Sydamerika. Min mamma har ju genom alla år tjatat om vad man kan göra med en burk kondenserad mjölk och här får hon vatten på sin kvarn – ganska mycket helt enkelt. Köp den om du vill ha en trevlig och lätt receptsamling där hemma. Eller om du vill göra den brownie som jag drömt om de senaste nätterna. Återkommer så snart jag gjort den!

VM i chokladfantasier

Vinnarskapelsen

Idag avgjordes VM i choklad för femte året. 19 av världens bästa hade alltså åkt till Paris beväpnade med vispar, spatlar och den finaste chokladen i världen och så ofta jag kunde spanade jag in siten där man kunde följa finalen. Jag häpnades över fantastiska statyer och det de gjorde med chokladen kändes helt orimligt. Här någonstans fattar man ju vilka konstnärer det finns i konditorbranschen och vilken hantverksskicklighet de har. Vann till slut gjorde italienaren Davide Comaschi. Han hade ett sånt fokus och levererade utomjordiska skapelser som fick mig att vilja gå hem och i alla fall äta lite choklad.

Gustaf Mabrouks mästerverk

Sveriges färger försvarades av Gustaf Mabrouk med en idé som jag tyckte var rätt genial på temat arkitektur – men bredvid vinnarens kreation kanske den kändes lite klumpig på något sätt. Tyckte ändå att han var värd min röst – och klickade glatt på för att försöka ge honom segern i sociala medier-kategorin i alla fall, men det funkade inte heller. Ser hursomhelst fram emot vad som händer härnäst för både Gustaf och konditorlandslaget som han tillhör. Ska bli spännande att se vad man lär av de här stora tävlingssammanhangen.

Chocken på Coop

Inte bara att man redan börjat sälja lussebullar där (vem vill få julkänsla redan nu?), utan också insikten att chokladbiten Brejk slutat säljas. Nu förstår jag äntligen det år av tomhet jag känt framför godishyllan...

Tittut, se vilken fågel!

Kvittevitt - pajen är klar!

Har alltid drömt om att baka den perfekta Farmor Anka-pajen – en sån där med ett täcke ovanpå, den läckraste fyllningen och orsaken till att andra ankor ställer upp i långa raden i pajätar-tävlingar. Jag har aldrig provat än, men efter att ha sett att man helst ska ha en liten gullig keramikfågel i mitten för att få ett extra krispigt skal känner jag att bakhyllan måste innehålla minst en sådan fågel och att en sådan paj står högst upp på vill-baka-listan.

Till minne av Tore Wretman

Igår var vi på 70-årskalas, en fantastisk tillställning med operasång, festliga bordskavaljeer och roliga tal. Värdinnan själv strålade som den stjärna hon är. Hon hade kommit på festens mat-tema själv och körde rätt igenom ett nostalgiskt 1970-talstema, som avslutades med Tore Wretmans paraddessert Riche Gala. Tyvärr var det ingen bra variant som serverades på kalaset, på mitt bord dök det inte ens upp någon chokladsås, men vi var glada ändå, för att den var en anledning att prata om allt vi visste om Tore Wretman. Min favorithistoria om honom handlar om hur arg han kunde bli på oförskämda restauranggäster, och framförallt såna som tror att matsalens inventarier ingår i middagsupplevelsen. En gång när han kom på en av sina gäster smuggla ner en fin koppartallrik i den medhavda portföljen stegade han själv ut till matsalen och frågade om han skulle sätta upp tallriken på notan. Den generade gästen betalade och kom aldrig mer tillbaka.
Vid ett annat tillfälle var Tore Wretman inbjuden till vänner i skärgården när han upptäcker att "hans" salt- och pepparkvarnar ingår i servisen. Värdparet kluckar förtjust att de brukar göra en grej av att ta med något från alla restauranger de besöker. Tore Wretman skrattar inte med, men säger inget. Nästa dag upptäcker man att salt-och pepparkvarnarna är försvunna. Tore har då stulit tillbaka dem!

RICHE GALA

" Blanda en smet av 1 ägg, 3 äggvitor, 200 g socker, 100 g mald mandel, 50 g smält smör och 25 g mjöl. Bred ut den i tunna rundlar, 20 cm i diameter, på smord och mjölad plåt ( eller bakplåtspapper). Grädda i 180 grader.

Gör en tårta genom att lägga varvtals bottnar och vaniljglass med bottnar överst och underst. Täck med kall chokladsås som får rinna över kanterna. Servera varm choklassås till.

Chokladsåsen görs så här: koka upp lika delar socker, kakao och vatten och låt koka en stund under omrörning ".

Man kan alltid skylla på barnen

Sommarminnen i krämform

Våra barn är tyvärr inte speciellt förtjusta i pannkakor – jag brukar säga att det är synd, för en av anledningarna till att hänga med barn är ju att man ska få äta pannkakor i tid och otid. Men nejdå - här hemma ska det lagas potatisgratänger och lammfärsbiffar, olika typer av vegetariska soppor och köttbullar (såklart) för att göra barnen glada. Jag ska naturligtvis inte klaga, det är ju otroligt roligt att de uppskattar ordentligt lagad mat! Och så tycker de ju om kräm. Som vuxen glömmer man bort att man kan äta det i tid och otid, men för att kunna göra det skyller jag alltså på barnen. Nämen, mina barn äter ju jordgubbskräm till mellis – och vi kokar den själv. Hur enkelt som helst.

JORDGUBBSKRÄM
1 dl vatten
4 msk socker
500 g frysta jordgubbar
redning av 2 msk vatten och 1/2 msk potatismjöl

Koka upp vattnet och sockret, håll i bären och låt de tina en aning i koket. Häll i redningen när bären tinat och koka upp under omrörning. Servera med mjölk och prata sommarminnen.

Räddaren i nöden

Så står man där en dag, middagsgästerna är i princip redan på väg och man orkar inget, har ingen inspiration eller tid heller för den delen. Och så tänker man att det finns ju enkla desserter – såna där som knappt kan räknas som tillagning, och även om jag blir lite sur för att det liksom inte är någon finess på den typen av efterrätter är det skönt att då och då använda ett sånt triumfkort. Ofta är det ju lika gott som något som lagats länge, det är inte för inte det har blivit en klassiker.

PEACH MELBA 
- den snabba versioner
Persikor på burk
Vaniljglass
Hallonsås gjord på 1 liter hallon, 2 msk vatten, 4 msk florsocker och lite pressad citron. Koka först hälften av hallonen, vatten och florsocker. Låt puttra ett par minuter och krossa sedan hallonen mot kastrullens kant. Sila och försök få ut så mycket saft som möjligt. Smaka av med citronsaft. Lägg  i resten av hallonen och värm en aning, men låt inte hallonen värmas sönder.

Servera genom att lägga persikorna i botten, en skopa glass och skeda över den ljumma hallonsåsen.

Hej årets konditor Patrik Fredriksson

För ett par veckor sedan gick tävlingen om vem som är årets konditor av stapeln. Fem finalister möttes och fick under två dagar skapa en våningstårta i minst tre våningar, två praliner och tre söta praliner. Som vinnare till titeln som mästerkonditor stod till slut Patrik Fredriksson som till vardags jobbar på Clarion Hotel Post i Göteborg. För honom är tävlingen framförallt en kul utmaning och en chans att utforska vad man egentligen går för. Att just han vann tror han beror på att han kunde hålla en hög jämn nivå under hela tävlingen, att det är just det som avgör och nu ser han fram emot att representera branschen i olika sammanhang. 

Jag älskar att den här typen av tävlingar finns, för det ger vanliga människor en chans att se hur riktigt hantverk utförs och ökar respekten för vad konditoryrket är generellt, men jag förstår inte varför det fortfarande är så stor skillnad i bevakning på årets kock och årets konditor. Årets kock sänds i tv och vinnaren får reklamkontrakt, ger sina krogar en extra skjuts när de får laga sina recept i tv och magasin och hyllas på olika sätt hela året. Årets konditor får knappt en notis i tidningarna om att han vunnit, trots att bakning är det hetaste just nu (det vet väl alla som tittar på tv). Varför behandlas det söta så styvmoderligt? Vem har bestämt att det inte är något att ta på allvar och hur ska man göra för att ändra på det? En tidigare vinnare av årets konditor, Roy Fares, tror jag kan bli en riktigt bra talesman för branschen och förhoppningsvis visas tävlingen årets konditor på tv redan nästa år. Låt oss hoppas att det blir vändningen för det vi alla älskar; desserterna. 

Hur var det här då

– Bara bra.

Har du någon bulle i ugnen just nu? 

– Idag bakar vi brownie.

Vad har du på ditt nattduksbord då?

 – Alldeles för mycket saker.

När insåg du att kakor och bakning var coolt? 

– Har alltid gillat att baka och laga mat så det kom i tidig ålder. 

Vilken är din madeleine-kaka och vad minns du när du äter den?

– Äpplekaka med vaniljsås är fantastiskt gott. Äpplen är lite av en favoritråvara. 

Vilket är ditt bästa bakverktyg?

–  Palett, visp och våg. 

Varför? 

– Paletten till att lyfta saker med och stryka upp tårtor etc. 

Bästa receptbok?

– Jag har flera som jag gillar, men några spanska som är riktigt bra...

Bästa sättet att göra vaniljkräm? 

– Bra råvaror, riktigt vaniljstång, riktigt smör.

Världens bästa baktips generellt? 

– Smaka alltid på det du gör, våga testa, var nyfiken. 

Hur är det att ha bakverk som yrke?

– Fantastiskt man lär sig nya saker hela tiden och man får vara kreativ och skapa. 

Vem/vad fick dig att börja baka? 

– Jag praktiserade på ett konditori när jag gick i åttonde klass och tyckte det var kul. På den vägen är det.

Vilket bakverk önskar du att du hade uppfunnit?

– Rulltårtan kan göras i så många olika smaker och storlekar och är otroligt god.

Vad ska du göra till helgen? 

– Något kul hoppas jag.

PATRIKS VINNARTÅRTA: 

Vanilj- och havtornstårta. Receptet hittar du här.

Muskotnötskaka

I senaste numret av Damernas värld kan man läsa ett recept på en kladdkaka som innehåller 6 msk färgmedel. 6 msk är så otroligt mycket att jag undrar om det kan vara rätt. Det står säkert så i originalreceptet, men är det någon som provbakar kakorna innan man okritiskt publicerar dem vidare i en tidning? Och vad händer sen, bakar folk hemma okritiskt på utan att ha invändningar mot konstigheter i recepten?
Det kanske folk gör förresten, för när tidningen Matmagasinet en gång lyckades göra Världens godaste äpplekaka som enligt receptet innehöll 20 STYCKEN muskotnötter (istället för 2 kryddmått), var det ett helt gäng som fick åka till sjukan för att de hade blivit dåliga. Muskot kan ju i stora mängder ge förgiftningssymptom och drabbade får yrsel och huvudvärk. Och jag kan se dem framför mig: Hur de står och river och river sina muskotnötter. Knogarna rivs också. De tittar på varandra och undrar om det verkligen är rätt det här med alla nötter och någon svarar Jo, men det står ju i receptet! Titta! 20 stycken. Och så fortsätter de riva och håller tummarna för att det verkligen ska bli världens godaste äpplekaka efter allt slit.

You say tomato, I say tomatho

Inga gifflar för mig tack.

Är jag ensam? Om att bli lite tokig varje gång reklamfilmen för Pågens gifflar går på tv? Inte av habegär efter en liten munsbit kanelbulle, utan för att hon som speakar säger gifflar – uttalat på samma sätt som man säger gif-bild – och inte jifflar som jag skulle säga. Varje gång reagerar jag med att studsa till lite och tänka "Säger man verkligen så?! Näää."

Chokladdöden är nära

Dagens viktigaste nyhet står Aftonbladet för. Bara 50 år till har vi på oss att äta choklad, innan alla kakaobönor har försvunnit eller använts till annat. Fast visst löser vi det på något sätt va? Jag kan börja på en gång och plantera en kakaoväxt hemma. Avokadon och citronen frodas ju hemma i alla fall...

Flotta Florentiner

Lutande torn av florentiner

Nu ska jag försöka komma ihåg vårt Florens. Vi åkte dit för att fira Alla hjärtans dag. Vi firade det på den tiden och det var härligt att göra det så speciellt varje år: en resa, ett äventyr, bara helt fantastiska kvällar utan något mer än vi och vin. Vad mer behöver man egentligen? Jag minns att vi gick över broar, hittade en fantastisk trädgård och precis när vi skulle gå plockade vi upp ett löv som såg ut som ett hjärta. Nu sitter det i en ram och hänger på väggen - påminner om att kärleken finns överallt. Till och med i Florens. Jag minns undersköna målningar av Botticelli - jag som aldrig hade trott att en sån gammal konstnär skulle kunna rå på mig - men att se tavlorna i verkligheten var som att öppna upp alla sinnen på en gång. Jag minns ett torn och vi försökte räkna alla trappsteg, men tappade räkningen när vi tittade ner. Oj vad högt det var - och hur var det nu med den italienska säkerheten?
Men mest av allt minns jag konditoriet, pasticcerie, som låg mittemot hotellet och hur det varje dag lockade med cannoli, maränger, glass och tortas. Jag minns att vi inte lyckades gå förbi där en enda dag utan att gå in. Jag minns inte om de hade florentiner, men det bakade vi här hemma. Extremt lätt kaka, som passar bra ihop med något sött.

Mandel och apelsinflorentiner
matolja
2 äggvitor
100 g florsocker
260 g mandelflagor
skal från 1 apelsin
Pensla ena sidan med choklad av valfri kaliber

1. Sätt ugnen på 150 grader. Pensla ett bakplåtspapper med ett tunt lager matolja. Häll upp en skål med kallt vatten och ställ bredvid dig.
2. Rör försiktigt ihop äggvitor, florsocker, mandeln och apelsinskalet. Doppa handen i det kalla vattnet, plocka upp portioner av smeten och gör små högar av den på plåten. Doppa en gaffel i vattnet och platta till högarna så tunt du kan utan att det blir för många hål i kakan.
3. Baka av dem i cirka 15-20 minuter tills de blir gyllene. Ta ut och låt svalna och lossa försiktigt kakorna med en kniv.
4. Pensla ena sidan med smält choklad.

Gubbigt kafferep

Mia Öhrn har skrivit ett briljant inlägg om dessertgubbarna i tv-programmet dessertmästarna i kanal 5. Läs och hjälp till att fylla på listan!

Hej Roy Fares!

Vi talar om honom, om att han visst syns överallt nu, speciellt i t-banan. En kampanj för kanal 5, som bullbakare för Pressbyrån och så med boken såklart, den nya United States of Cakes: bakverk och sötsaker från den amerikanska västkusten (Bonnier Fakta). Vi förstår det. Roy Fares; alltid glad, med glimten i ögat och bakverken är pigga praliner i lyxformat. Boken ligger och pockar på mig, trots att just amerikanska bakverk aldrig varit min grej. Men när jag bläddrar mig igenom hittar jag det mest geniala recept jag sett i en bakbok: Icecream Sandwich. Herregud, mina barn kommer bli överlycklig när de får hjälpa till att fylla frysen med dem, och sen kommer de skicka tackbrev till Fares. Förvänta dig en hög med huvudfotingar i brevlådan Roy!

Hur var det här då?
– Det är toppen.
Har du någon bulle i ugnen just nu?
 – Ja, det har har faktiskt, äpplebullar.
Vad har du på ditt nattduksbord då? 
– Massor med onödiga saker som inte borde vara där
När insåg du att kakor och bakning var coolt? 
– När jag hade hemkunskap, har alltid älskat att vara kreativ och skapa med händerna.
Vilket är ditt bästa bakverktyg? 
– Min visp och palett.
Varför?
– Vispen är nödvändig, paletten är ett perfekt verktyg som man kan lyfta och stryka upp tårtor med och använda till mycket annat.
Bästa stället att äta bakelser/desserter på i Stockholm och vad ska man beställa? 
– Oj det finns många. Svårt att välja.
I världen då?
– Joan´s on third i LA och då ska man äta deras morotskaka.
Bästa receptbok? 
– Sweet och United states of cakes :-)
Världens bästa baktips generellt? 
– Läs receptet ordentligt
Hur är det att jobba med bakverk? 
– Gott och alldeles underbart.
Vem/vad fick dig att börja baka? 
– Jag själv.
Vilket är det sämsta jobb du haft?
– Har varit lyckligt lottad.
Vilket bakverk önskar du att du hade uppfunnit?
– Cupcakes och tagit patent på det hahaha.
Vad ska du göra till helgen?
– Säkert något kul

I väntan på kanelbullens dag

Tre ställen i Stockholm serverar anständiga kanelbullar: Fabrique, Valhallabageriet och Riddarbageriet. Här är bullarna drypande av smör och smakar verkligen något - sådär så att man undrar om man någonsin har ätit en riktig kanelbulle tidigare. Har man råkat äta en kanelbulle från något av de här ställena, då är det i allafall ingen idé att försöka äta en från en annan plats. Man blir bara besviken. På det torra, det degiga, det tråkiga, på att ordet bulle missbrukas och misshandlas så hårt. Och snart är det dags för kanelbullens dag – den där dagen som uppstod plötsligt från ingenting och har blivit svenskarnas största högtid på nolltid. 4 oktober, men om min syster inte hade fyllt år på den dagen hade jag aldrig lagt det på minnet. Hur många kanelbullar som än säljs den dagen. Jag tittade i almanackan och såg att dagen närmade sig. Vi hade inget att göra så varför inte ställa till med ett bullbak. Fabrique och Valhallabageriets bakböcker har jag inte, men däremot Riddarbageriets härligt enkla. Och eftersom jag har glömt köpa bakformar var vi tvungna att lära oss att göra kanelknutar. Jag har alltid velat kunna det eftersom de bullarna är så mycket snyggare, men jag är lat av naturen och har aldrig brytt mig om att lära mig. Det var inte alls komplicerat – nu kan jag bli snål av naturen istället och spara in på bakformarna för alltid.

KANELBULLAR
700 g vetemjöl
300 g mjölk
120 g strösocker
100 g smör
1 ägg
10 g salt
30 g jäst

01. Blanda samtliga ingredienser i en bunke och knåda i 15 min.
02. Låt degen vila i rumstemperatur i 30 min.
03. Kavla ut degen så att den blir cirka 3 mm tjock och 30 cm bred.
04. Bred ut rikligt med smör över hela degstycket. Det finns liksom inget som heter för mycket smör för kanelbullar...
05. Strö över socker och kanel. Här behöver du heller inte spara på något krut.
06. Vik degen dubbel och skär remsor. Skär sedan "byxor" på remsan, så att den får ben. Fläta sedan ihop benen och vik in ena änden genom flätan.
07. Lägg bullarna på en plåt med bakplåtspapper och jäs i cirka 60 min.
08. Sätt ugnen på 230 grader.
09. Pensla med ägg, strö över pärlsocker och baka i cirka 6 min.

Dyrt skådebröd

Ibland är DN så roliga, som när de har snappat upp den här nyheten, om en cupcake i guld som ställs ut i London. Runt 8000 kr skulle man få betala om man var sugen på att äta upp den - bakelsen som är smaksatt med hawaiianskt te, champagne och exklusiv choklad. Jag tycker det är så fånigt med den typen av skådebröd - som bara ska vara exklusiva för exklusivitetens skull. Jag tror inte alls att den smakar som den kostar. Likadant med de där bakelserna som var så trendiga för ett par år sen, som såg ut som dyra skor, handväskor och modelogotyper - för vem görs den typen av bakverk? Jag kanske är sur, men jag tycker en riktigt fin klassisk bakelse är bättre än vilka innovativa skådebröd som helst.

Mitt grand café

Så satt jag där, av olika anledningar, på första parkett, och försökte memorera varenda ord Peter Nordin och Daniel Lindeberg sa om 25 ton specialimporterat mjöl från Frankrike, om kylskåpet från Lyon, om ugnen de fått gå en kurs för att lära sig använda korrekt till baguetterna, om frankofila drömmar, om nygräddade wienerbröd som bakas tre gånger om dagen och som det kommer plingas i en klocka för när de är klara så hela kvarteret vet att det är dags för fika. Det talades till och med om en wienerbrödsapp - och den som inte blev förförd av den tanken kan inte vara människa. På bordet låg en rosa servett i perfekt nyans att matcha en prinsesstårta med och crepen som serverades var upplagd på en specialgjord koppartallrik. När det dessutom kom ett glas champagne - egen etikett från huset Hatt och söner - orkade jag knappt mer. Det blev för bra och härligt och jag skyndade mig att äta upp för efteråt skulle det bli det jag kom dit för. Alldeles färska wienerbröd och en prinsesstårta på deras sätt. Wienerbröden, som de valt att satsa på helt enkelt för att det är gott, ursprungligen kommer den ju från Danmark och passar dåligt in i det franska konceptet, smakade croissant! De frasiga bröden smulade ner min plats och menyn som hade en speciell sida för wienerbröden som kommer komma i flera olika smaker, som hallon och choklad. Åh vad härligt, men vad svårt att välja, eller måste man välja, det behöver man kanske inte? Priserna var trots allt rimliga - jag tror de skulle ta 25 kr för en bulle, och 45 kr för en bakelse och det är nog vad jag kommer få betala, för prinsesstårtan som jag fick ett smakprov på var faktiskt helt makalös. De har gjort allt från grunden; anslag, marsipan, vaniljkräm och sylt. Och den där sylten - den var len, men kraftfull och gav tårtan den där kicken som man ibland kan sakna i tårtor. Biten smälte i munnen och eftersmaken var bara en längtan efter mer.

Tid för wienerbröd.

Tydligen var moussetårtan smaksatt med oolong-te en riktig hit den med. Jo, jag kommer hänga där på alldeles nyöppnade Wienercaféet för det här var faktiskt så bra som man kunde hoppas. Och alla andra kommer förmodligen hitta hit också. Vi ses där!

Vad gott med blå, blå blåbärspaj!

Visst låter det gott! säger mannen när han försöker övertyga 3-åringen att smaka. Blåbärspaj måste vara världens godaste ord lägger han till och vi börjar alla smaka på ordet. Mmm. Blåbärspaj smakar gott bara man säger det! Och eftersom vi hade fått två lådor av svärfar efter att ha satt upp ett fågelbo och förförts av fruktståndet som låg på vägen, oj vilka skogsblåbär sa han, hade vi ett överskott av bär i kylskåpet. Det var bara att ställa sig och börja vispa ihop det som skulle bli en lite seg paj som smakade som pannkaka. Väldigt gott faktiskt, men eftersom vi hade överdrivit blåbärsmängden blev den lite geggig. Men det gjorde inget, det blev bara extra gott ihop med glassen. Det tyckte däremot inte 3-åringen som vägrade smaka.

BLÅBÄRSPAJ
recept från Allt om Mat
120 g smör
1 ägg
2, 25 dl socker
2, 25 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
200 g blåbär

01. Sätt ugnen på 175 grader. Kläm fast ett bakplåtspapper i botten av en form med löstagbar kant.
02. Smält smöret och låt det svalna. Under tiden kan du vispa ägg och socker pösigt.
03. Blanda vetemjöl och bakpulver och rör ner det i äggsmeten. Rör till sist ner smöret.
04. Bred ut smeten i formen, strö över blåbären och grädda på nedersta falsen i cirka 1 timme och 10 minuter.
05. Servera pajen ljummen.

Hej Mia Öhrn!

Mia Öhrn

Ibland känns det som om man fått en kompis utan att man ens träffat hen. Lite så är det med Mia Öhrn, konditorn och matskribenten med erfarenhet från bland annat Grand Hotel, jag tittar i hennes böcker om kladdkakor och klassiska kakor och får en känsla av att vi har så mycket gemensamt. När hon nu i dagarna gav ut Franska bakverk (Natur och kultur) är det bara för mycket - det är precis den boken jag har längtat efter! Det blir en höst med briocher, eclairer och florentiner.
Och min nya "kompis" Mia har jag i alla fall gjort en mail-intervju med:

Hur var det här då? 
– Lite trött, men bra!
Har du någon bulle i ugnen just nu? 
– Just nu bakar jag eclairer. Av pâte à choux-deg alltså, sådan där rolig som man liksom rostar i en kastrull och som puffar upp i ugnen. De ska fyllas med chokladkräm. Det är riktigt gött!
Vad har du på ditt nattduksbord då? 
– Just nu ligger där "Tillbaka till henne" av Sara Lövestam. Men det är mest för syns skull och för att ha något att svara om jag får frågan. Den är riktigt bra, men jag har tyvärr inte hunnit läsa på flera månader.
När insåg du att kakor och bakning var coolt? 
– Kanske nu?
Vilken är din madeleine-kaka och vad minns du när du äter den? 
– Min madeleinekaka ÄR madeleinekakan! När jag var liten var vi i Frankrike varje sommar och köpte med oss påsar med Madeleines från affären. De njöt vi sedan lite lagom sandiga på stranden. Det gjorde stort intryck på en unge som var van vid långa, kalla svenska vintrar i en avkrok på landet.
Vilket är ditt bästa bakverktyg?
– En neonfärgad linjal jag fick när jag skulle börja i andra klass (1988)
Varför?
– Den är främst viktig när jag skriver recept. För att mäta formarna och sedan ange korrekt i receptet vilken storlek man ska ha på formen.
Bästa stället att äta bakelser/desserter på i Stockholm och vad ska man beställa?
– Jag älskar Mumma från Grillska huset i Gamla stan! Det är en saftig liten kardemumma- och mandelbakelse som inte ser så mycket ut för världen men som är sjukt god. Grillska är dessutom väldigt bra om man lotsar runt turister i Gamla Stan.
Bästa receptbok?
– "Sommarens Söta" av Monica och Lisa Eisenman. Jag har inte bakat något ur den, men den är väldigt fin.
Hur är det att ha bakverk som yrke?
– Sjukt roligt! Det är så tacksamt att kunna se och smaka på vad man har gjort under en dag. Och bjuda andra!
Vem/vad fick dig att börja baka? 
– Tristessen på landet. Jag var ett kakmonster av rang, och min mamma gillar inte att baka, så jag fick göra det själv. 
Vilket är det sämsta jobb du haft? 
– Jag skrev av telefonkatalogen på ett marknadsundersökningsföretag. Förvisso ganska bra betalt, men inte särskilt stimulerande.

Allt man vill baka!

Om dina bakverk vore ett konstverk, vilket skulle det i så fall vara? 
– Jag kan inget om konst, jag är helt insnöad på kakor. Jag är fullkomligt oallmänbildad.
Vilket bakverk önskar du att du hade uppfunnit? 
– Semlan!
Vad ska du göra till helgen? 
– Jag ska åka till min sjuka syster i Gävle. Pepp pepp!

Sommarminnen

Hösten låter iochförsig vänta på sig, men det känns ändå att sommaren håller på att blekna bort. Men minnena av salta promenader, lustfyllda resor genom Europa, ögonblick av vyer över tysta skogar och en djup sjö och alla dessa matminnen glömmer jag inte. Italiensk glass och den fantastiska upptäckten att en av smakerna bland kulglassen var "varm maräng" - så genialt! Och den grillade ananasen vi tillagade var och varannan kväll där på västkusten. Vilka djup av smaker det lockade fram. Egentligen den ultimata desserten, men en dag gjorde vi smulpaj som Paul Svensson gör den istället. Det var inte så dumt det heller:


400 g blandade bär
0,5 dl grovriven choklad
1 dl havregryn
95 g smör
1 dl vetemjöl
0,5 dl hackad mandel
1 dl socker
1 msk maizena
2 msk florsocker

Blanda choklad, havregryn, smör, mjöl, mandel och socker i en bunke och nyp ihop till smulig deg. Fördela bären i botten på formarna, pudra över med florsocker och maizena. Täck med smulpaj och baka tills bären är mjuka och smulorna fått fin färg.

Extra fint mjöl i påsen

När man ska baka kakor efter recept från andra länder möts man ofta av ingredienser som "extra fint malet mjöl" och varje gång har jag frågat mig varför det inte finns något så civiliserat i vårt ociviliserade land. Men någon dag för något år sen gick jag förbi mjöl-hyllan på mitt lokala ICA och vad står där; Om inte en förpackning från Kungsörnen med extra fint mjöl - till kakor. Äntligen tänkte jag. Har visserligen fortfarande inte lyckats köpa en förpackning, och det är bara där, på just den ICA-butiken jag sett mjölet. Men enligt kungsörnens hemsida verkar det ju vara ett genialt mjöl så jag får väl traska dit snart och slå slag i saken.

Paj - med nya kulor

Var tvungen att köpa en födelsedagspresent till mig själv - bakbönor. Eller vad kan det heta på svenska: de där bönorna i keramik som man lägger i pajskalet för att det inte ska bubbla? Jag har saknat såna eftersom vanliga bönor aldrig blir sig lika efter att ha agerat tyngd tycker jag. Och paj har jag varit sugen på sen jag fyllde år förra året och ställde till med stort pajkalas. Tre olika pajer serverades och gästerna frågade vilket konditori som hade bakat dem. Det måste man ju säga var mycket bra betyg. Du kanske tycker det låter ambitiöst med tre olika sorters pajer - det skulle jag också ha tyckt innan jag köpte Ottolenghis kokbok. Ottolenghi är en toppenrestaurang i London och i kokboken finns delikata sallader och faktiskt lättbakade desserter. Jag använde såklart samma pajdeg till de tre pajerna och fyllningarna var otroligt enkla att göra. Den tredje fyllningen superfuskade jag med. Lemon curd på burk och så lite vispad maräng ovanpå det. Så lätt att jag inte ens orkar skriva upp det här nedan.
Bönorna hittade jag på Systrarna Voltaire i PUB i Stockholm. En affär som är lika söt som socker och som jag måste hålla mig borta ifrån om jag inte ska bli luspank.

Pajdeg:
330 gram mjöl
100 gram florsocker
skal från en halv citron
1/4 tsk salt
180 gram kallt smör uppskuret i bitar
1 äggula
2 msk kallt vatten

01. Blanda mjöl, florsocker, citronskal och salt i en skål. Tillsätt smöret och knåda snabbt ihop till en smulig deg.
02. Tillsätt äggulan och vatten och knåda ihop till en deg.
03. Knåda ihop och platta till så att degen blir som en skiva och lägg in i kylskåpet tills den blir kall.
04. Smöra in formar med smält smör.
05. Kavla ut degen och skär ut så många små pajcirklar du behöver. Lägg degen i formarna och knip till dem så att de passar ordentligt. Låt svalna i kyl i ungefär 30 min.
06. Sätt ugnen på 150 grader. Ta ut den kalla pajdegen från kylen, lägg bakplåtspapper i formarna och fyll dem med bakbönor.
07. Baka i ugn i ungefär 25 minuter. Ta upp pajerna från formen medan de fortfarande är lite varma och låt dem svalna ordentligt på en plåt.

Fyllningar
Färska bär och mascarponekräm
110 gram mascarponeost
110 gram creme fraiche
1/4 tsk vaniljessens
25 g florsocker

01. Vispa mascarponeost så att den blir lite lös. Tillsätt resten av ingredienserna och vispa tills smeten blir tjock igen. Kyl en stund.
02. Fyll pajskalen med smeten och toppa med de färska bär du tycker om; jordgubbar, hallon, blåbär är en bra blandning. Florsocker på toppen blir snyggt. Kyl en stund innan ni ska äta.

Vit choklad och hallon
Hallon
180 gram vit choklad skuren i bitar
20 gram smör
90 ml grädde
6 tsk hallonsylt

01. Mosa hallonen med en gaffel och låt dem rinna igenom en sil för att bli av med kärnorna. Ställ såsen åt sidan.
02. Lägg chokladen och smöret i en rostfri skål. Koka upp grädden, men ta genast av den från plattan när den börjar bubbla och häll över chokladen och smöret. Rör om tills allt har smält.
03. Innan chokladsmeten svalnar, skynda dig att lägga hallonsylt i pajskalen och täck sedan med chokladen.
04. Rör ner lite av hallonsåsen i varje skal, och virvla runt med en sked så det blir ett fint mönster. Låt stå i kylen tills de stelnat. Ta ut dem 30 minuter innan servering.

Minipavlova

Vi var på semester i julas - och vid ett lyckligt tillfälle hamnade vi mitt i en lunchbuffé. Det kanske inte låter så upphetsande, men hela grejen med att varje station serverade otroligt god mat, att den tillagades mitt framför våra ögon medan vi borstade bort sand från fötterna var otroligt sjysst. Och det bästa av allt var dessertbordet som dignade av nygräddade våfflor, churros direkt från fritösen, färskaste frukten och så himla gulliga små pavlovas. De var perfekta, rymdes perfekt i ett pincettgrepp och smälte i munnen på ett ögonblick. Sen dess har pavlova i munsbit-format var ett projekt på listan.
Med tanke på att det här var det som blev kvar; en av de mindre lyckade stackarna som inte platsade på serveringsfatet, måste man konstatera att det inte bara var jag som tyckte att det här var en genial dessert.

Maräng:
3 äggvitor
3 dl socker
1 tsk citronsaft
2 tsk maizena

Sätt ugnen på 150 grader. Vispa äggvitorna hårt. Om du kan vända på bunken utan att få marängen över dig, är du klar. Tillsätt socker och citronsaft. Vispa igen tills det är väl blandat och det går att vända på bunken. Blanda ner maizena.  Ta fram spritsen och spritsa "fågelbon" med marängen, små rundlar med ett par varv ovanpå. Grädda i ugn i cirka 10 minuter, sänk värmen till 100 grader och grädda i cirka 25 minuter till.

Lemon curd
1 gelatinblad
3 ägg
150 gram socker
75 gram citronsaft + citronskal från 1, 5 citron
100 gram smör

Lägg gelatinbladet i blöt. Vispa ägg och socker luftigt. Koka upp citronsaft, skal och smör. Häll över i ägg och sockerblandning och vispa ihop ordentligt. Låt koka upp igen under ständig omrörning. När det kokar ta av från värmen och fortsätt vispa tills det svalnar något. Krama ur vattnet från gelatinbladet och vispa ner det ordentligt. Låt svalna.

Garnera med jordgubbsgrädde och jordgubbar. Skynda dig att ät, de tar snabbt slut.

Wienercaféet igen

Läste i tidningen att ena halvan av Frantzén/Lindeberg är med och lanserar nya Wienercaféet. Det tyder i och för sig på höga ambitioner, vilket ju är bra, men man (jag) befarar att det också innebär pruttigt pretentiösa bakverk.
Vad tror ni? Bra eller dåligt?

Längtan efter Wienercaféet

Redan vid årsskiftet hörde jag ryktas om att något stort var på gång. Att någon med hjärta och ambitioner hade köpt upp anrika Wienerkonditoriet på Biblioteksgatan och att det återigen skulle få bli ett stolt café. För vi har varit många som undrat hur man kan misshandla ett ställe så, hur man så trött kan servera stela lasagnebitar, menlösa sallader och bakverk som bakats utan kärlek - på ett ställe som en gång var det finaste som fanns i Stockholm. Men nu, hörde vi, att allt skulle rivas ut, allt skulle göras om, det svenska bak-arvet skulle återupptäckas och det bästa av allt wienerbröd skulle börja bakas på plats, på givna klockslag, för att man verkligen skulle kunna njuta av ett pinfärsk bakverk.
I maj var det meningen att det skulle slå upp portarna, och hela våren gick jag förbi och oroade mig för fönster som inte kommit på plats och att det inte alls verkat färdigt. Det drog visst ut på tiden det där med ombyggnaden... Men nu verkar det vara dags! Snart! I början på september. Och ägarna verkar vara nästan lika exalterade som mig.
Typiskt mig var jag tvungen att skicka dem ett mail för att berätta exakt hur peppad jag var på det de gjorde. Och kanske, kanske framstod det där mailet som lite överdrivet entusiastiskt. Så nu oroar jag mig för att redan innan de öppnat att jag skaffat mig ett rykte om att vara aningens rubbad. Jag tänker ändå gå dit på min födelsedag om de har öppnat då. 4 september.

Nyhetsströssel

Man vet att det är sommar när tidningarna rapporterar om att många butiker har strösselbrist!
Här kan du läsa den viktiga nyheten om att strösselfabriken haft stopp i tillverkningen och att karamellströssel är den populäraste smaken. I allafall på sommaren. Jag hade nog inte gissat det...

Här hemma försökte vi göra eget chokladströssel efter ett recept från StikkiNikki. Det gick sådär - vi återkommer när vi lyckats bättre.