Sött, sweet, dulce

När jag fyllde år fick jag kokboken Sött, sweet, dulce – desserter från när och fjärran i present. Den har ju ett par år på nacken, men jag blev så glad för jag brukar alltid fastna i Anna och Fanny Bergenströms böcker när jag hittar dem hemma hos andra. Sött, sweet, dulce blandar väldigt enkla recept med mer avancerade och jag älskar att de har influenser från Sydamerika. Min mamma har ju genom alla år tjatat om vad man kan göra med en burk kondenserad mjölk och här får hon vatten på sin kvarn – ganska mycket helt enkelt. Köp den om du vill ha en trevlig och lätt receptsamling där hemma. Eller om du vill göra den brownie som jag drömt om de senaste nätterna. Återkommer så snart jag gjort den!

VM i chokladfantasier

Vinnarskapelsen

Idag avgjordes VM i choklad för femte året. 19 av världens bästa hade alltså åkt till Paris beväpnade med vispar, spatlar och den finaste chokladen i världen och så ofta jag kunde spanade jag in siten där man kunde följa finalen. Jag häpnades över fantastiska statyer och det de gjorde med chokladen kändes helt orimligt. Här någonstans fattar man ju vilka konstnärer det finns i konditorbranschen och vilken hantverksskicklighet de har. Vann till slut gjorde italienaren Davide Comaschi. Han hade ett sånt fokus och levererade utomjordiska skapelser som fick mig att vilja gå hem och i alla fall äta lite choklad.

Gustaf Mabrouks mästerverk

Sveriges färger försvarades av Gustaf Mabrouk med en idé som jag tyckte var rätt genial på temat arkitektur – men bredvid vinnarens kreation kanske den kändes lite klumpig på något sätt. Tyckte ändå att han var värd min röst – och klickade glatt på för att försöka ge honom segern i sociala medier-kategorin i alla fall, men det funkade inte heller. Ser hursomhelst fram emot vad som händer härnäst för både Gustaf och konditorlandslaget som han tillhör. Ska bli spännande att se vad man lär av de här stora tävlingssammanhangen.

Chocken på Coop

Inte bara att man redan börjat sälja lussebullar där (vem vill få julkänsla redan nu?), utan också insikten att chokladbiten Brejk slutat säljas. Nu förstår jag äntligen det år av tomhet jag känt framför godishyllan...

Tittut, se vilken fågel!

Kvittevitt - pajen är klar!

Har alltid drömt om att baka den perfekta Farmor Anka-pajen – en sån där med ett täcke ovanpå, den läckraste fyllningen och orsaken till att andra ankor ställer upp i långa raden i pajätar-tävlingar. Jag har aldrig provat än, men efter att ha sett att man helst ska ha en liten gullig keramikfågel i mitten för att få ett extra krispigt skal känner jag att bakhyllan måste innehålla minst en sådan fågel och att en sådan paj står högst upp på vill-baka-listan.

Till minne av Tore Wretman

Igår var vi på 70-årskalas, en fantastisk tillställning med operasång, festliga bordskavaljeer och roliga tal. Värdinnan själv strålade som den stjärna hon är. Hon hade kommit på festens mat-tema själv och körde rätt igenom ett nostalgiskt 1970-talstema, som avslutades med Tore Wretmans paraddessert Riche Gala. Tyvärr var det ingen bra variant som serverades på kalaset, på mitt bord dök det inte ens upp någon chokladsås, men vi var glada ändå, för att den var en anledning att prata om allt vi visste om Tore Wretman. Min favorithistoria om honom handlar om hur arg han kunde bli på oförskämda restauranggäster, och framförallt såna som tror att matsalens inventarier ingår i middagsupplevelsen. En gång när han kom på en av sina gäster smuggla ner en fin koppartallrik i den medhavda portföljen stegade han själv ut till matsalen och frågade om han skulle sätta upp tallriken på notan. Den generade gästen betalade och kom aldrig mer tillbaka.
Vid ett annat tillfälle var Tore Wretman inbjuden till vänner i skärgården när han upptäcker att "hans" salt- och pepparkvarnar ingår i servisen. Värdparet kluckar förtjust att de brukar göra en grej av att ta med något från alla restauranger de besöker. Tore Wretman skrattar inte med, men säger inget. Nästa dag upptäcker man att salt-och pepparkvarnarna är försvunna. Tore har då stulit tillbaka dem!

RICHE GALA

" Blanda en smet av 1 ägg, 3 äggvitor, 200 g socker, 100 g mald mandel, 50 g smält smör och 25 g mjöl. Bred ut den i tunna rundlar, 20 cm i diameter, på smord och mjölad plåt ( eller bakplåtspapper). Grädda i 180 grader.

Gör en tårta genom att lägga varvtals bottnar och vaniljglass med bottnar överst och underst. Täck med kall chokladsås som får rinna över kanterna. Servera varm choklassås till.

Chokladsåsen görs så här: koka upp lika delar socker, kakao och vatten och låt koka en stund under omrörning ".

Man kan alltid skylla på barnen

Sommarminnen i krämform

Våra barn är tyvärr inte speciellt förtjusta i pannkakor – jag brukar säga att det är synd, för en av anledningarna till att hänga med barn är ju att man ska få äta pannkakor i tid och otid. Men nejdå - här hemma ska det lagas potatisgratänger och lammfärsbiffar, olika typer av vegetariska soppor och köttbullar (såklart) för att göra barnen glada. Jag ska naturligtvis inte klaga, det är ju otroligt roligt att de uppskattar ordentligt lagad mat! Och så tycker de ju om kräm. Som vuxen glömmer man bort att man kan äta det i tid och otid, men för att kunna göra det skyller jag alltså på barnen. Nämen, mina barn äter ju jordgubbskräm till mellis – och vi kokar den själv. Hur enkelt som helst.

JORDGUBBSKRÄM
1 dl vatten
4 msk socker
500 g frysta jordgubbar
redning av 2 msk vatten och 1/2 msk potatismjöl

Koka upp vattnet och sockret, håll i bären och låt de tina en aning i koket. Häll i redningen när bären tinat och koka upp under omrörning. Servera med mjölk och prata sommarminnen.

Räddaren i nöden

Så står man där en dag, middagsgästerna är i princip redan på väg och man orkar inget, har ingen inspiration eller tid heller för den delen. Och så tänker man att det finns ju enkla desserter – såna där som knappt kan räknas som tillagning, och även om jag blir lite sur för att det liksom inte är någon finess på den typen av efterrätter är det skönt att då och då använda ett sånt triumfkort. Ofta är det ju lika gott som något som lagats länge, det är inte för inte det har blivit en klassiker.

PEACH MELBA 
- den snabba versioner
Persikor på burk
Vaniljglass
Hallonsås gjord på 1 liter hallon, 2 msk vatten, 4 msk florsocker och lite pressad citron. Koka först hälften av hallonen, vatten och florsocker. Låt puttra ett par minuter och krossa sedan hallonen mot kastrullens kant. Sila och försök få ut så mycket saft som möjligt. Smaka av med citronsaft. Lägg  i resten av hallonen och värm en aning, men låt inte hallonen värmas sönder.

Servera genom att lägga persikorna i botten, en skopa glass och skeda över den ljumma hallonsåsen.

Hej årets konditor Patrik Fredriksson

För ett par veckor sedan gick tävlingen om vem som är årets konditor av stapeln. Fem finalister möttes och fick under två dagar skapa en våningstårta i minst tre våningar, två praliner och tre söta praliner. Som vinnare till titeln som mästerkonditor stod till slut Patrik Fredriksson som till vardags jobbar på Clarion Hotel Post i Göteborg. För honom är tävlingen framförallt en kul utmaning och en chans att utforska vad man egentligen går för. Att just han vann tror han beror på att han kunde hålla en hög jämn nivå under hela tävlingen, att det är just det som avgör och nu ser han fram emot att representera branschen i olika sammanhang. 

Jag älskar att den här typen av tävlingar finns, för det ger vanliga människor en chans att se hur riktigt hantverk utförs och ökar respekten för vad konditoryrket är generellt, men jag förstår inte varför det fortfarande är så stor skillnad i bevakning på årets kock och årets konditor. Årets kock sänds i tv och vinnaren får reklamkontrakt, ger sina krogar en extra skjuts när de får laga sina recept i tv och magasin och hyllas på olika sätt hela året. Årets konditor får knappt en notis i tidningarna om att han vunnit, trots att bakning är det hetaste just nu (det vet väl alla som tittar på tv). Varför behandlas det söta så styvmoderligt? Vem har bestämt att det inte är något att ta på allvar och hur ska man göra för att ändra på det? En tidigare vinnare av årets konditor, Roy Fares, tror jag kan bli en riktigt bra talesman för branschen och förhoppningsvis visas tävlingen årets konditor på tv redan nästa år. Låt oss hoppas att det blir vändningen för det vi alla älskar; desserterna. 

Hur var det här då

– Bara bra.

Har du någon bulle i ugnen just nu? 

– Idag bakar vi brownie.

Vad har du på ditt nattduksbord då?

 – Alldeles för mycket saker.

När insåg du att kakor och bakning var coolt? 

– Har alltid gillat att baka och laga mat så det kom i tidig ålder. 

Vilken är din madeleine-kaka och vad minns du när du äter den?

– Äpplekaka med vaniljsås är fantastiskt gott. Äpplen är lite av en favoritråvara. 

Vilket är ditt bästa bakverktyg?

–  Palett, visp och våg. 

Varför? 

– Paletten till att lyfta saker med och stryka upp tårtor etc. 

Bästa receptbok?

– Jag har flera som jag gillar, men några spanska som är riktigt bra...

Bästa sättet att göra vaniljkräm? 

– Bra råvaror, riktigt vaniljstång, riktigt smör.

Världens bästa baktips generellt? 

– Smaka alltid på det du gör, våga testa, var nyfiken. 

Hur är det att ha bakverk som yrke?

– Fantastiskt man lär sig nya saker hela tiden och man får vara kreativ och skapa. 

Vem/vad fick dig att börja baka? 

– Jag praktiserade på ett konditori när jag gick i åttonde klass och tyckte det var kul. På den vägen är det.

Vilket bakverk önskar du att du hade uppfunnit?

– Rulltårtan kan göras i så många olika smaker och storlekar och är otroligt god.

Vad ska du göra till helgen? 

– Något kul hoppas jag.

PATRIKS VINNARTÅRTA: 

Vanilj- och havtornstårta. Receptet hittar du här.

Muskotnötskaka

I senaste numret av Damernas värld kan man läsa ett recept på en kladdkaka som innehåller 6 msk färgmedel. 6 msk är så otroligt mycket att jag undrar om det kan vara rätt. Det står säkert så i originalreceptet, men är det någon som provbakar kakorna innan man okritiskt publicerar dem vidare i en tidning? Och vad händer sen, bakar folk hemma okritiskt på utan att ha invändningar mot konstigheter i recepten?
Det kanske folk gör förresten, för när tidningen Matmagasinet en gång lyckades göra Världens godaste äpplekaka som enligt receptet innehöll 20 STYCKEN muskotnötter (istället för 2 kryddmått), var det ett helt gäng som fick åka till sjukan för att de hade blivit dåliga. Muskot kan ju i stora mängder ge förgiftningssymptom och drabbade får yrsel och huvudvärk. Och jag kan se dem framför mig: Hur de står och river och river sina muskotnötter. Knogarna rivs också. De tittar på varandra och undrar om det verkligen är rätt det här med alla nötter och någon svarar Jo, men det står ju i receptet! Titta! 20 stycken. Och så fortsätter de riva och håller tummarna för att det verkligen ska bli världens godaste äpplekaka efter allt slit.

You say tomato, I say tomatho

Inga gifflar för mig tack.

Är jag ensam? Om att bli lite tokig varje gång reklamfilmen för Pågens gifflar går på tv? Inte av habegär efter en liten munsbit kanelbulle, utan för att hon som speakar säger gifflar – uttalat på samma sätt som man säger gif-bild – och inte jifflar som jag skulle säga. Varje gång reagerar jag med att studsa till lite och tänka "Säger man verkligen så?! Näää."

Chokladdöden är nära

Dagens viktigaste nyhet står Aftonbladet för. Bara 50 år till har vi på oss att äta choklad, innan alla kakaobönor har försvunnit eller använts till annat. Fast visst löser vi det på något sätt va? Jag kan börja på en gång och plantera en kakaoväxt hemma. Avokadon och citronen frodas ju hemma i alla fall...

Flotta Florentiner

Lutande torn av florentiner

Nu ska jag försöka komma ihåg vårt Florens. Vi åkte dit för att fira Alla hjärtans dag. Vi firade det på den tiden och det var härligt att göra det så speciellt varje år: en resa, ett äventyr, bara helt fantastiska kvällar utan något mer än vi och vin. Vad mer behöver man egentligen? Jag minns att vi gick över broar, hittade en fantastisk trädgård och precis när vi skulle gå plockade vi upp ett löv som såg ut som ett hjärta. Nu sitter det i en ram och hänger på väggen - påminner om att kärleken finns överallt. Till och med i Florens. Jag minns undersköna målningar av Botticelli - jag som aldrig hade trott att en sån gammal konstnär skulle kunna rå på mig - men att se tavlorna i verkligheten var som att öppna upp alla sinnen på en gång. Jag minns ett torn och vi försökte räkna alla trappsteg, men tappade räkningen när vi tittade ner. Oj vad högt det var - och hur var det nu med den italienska säkerheten?
Men mest av allt minns jag konditoriet, pasticcerie, som låg mittemot hotellet och hur det varje dag lockade med cannoli, maränger, glass och tortas. Jag minns att vi inte lyckades gå förbi där en enda dag utan att gå in. Jag minns inte om de hade florentiner, men det bakade vi här hemma. Extremt lätt kaka, som passar bra ihop med något sött.

Mandel och apelsinflorentiner
matolja
2 äggvitor
100 g florsocker
260 g mandelflagor
skal från 1 apelsin
Pensla ena sidan med choklad av valfri kaliber

1. Sätt ugnen på 150 grader. Pensla ett bakplåtspapper med ett tunt lager matolja. Häll upp en skål med kallt vatten och ställ bredvid dig.
2. Rör försiktigt ihop äggvitor, florsocker, mandeln och apelsinskalet. Doppa handen i det kalla vattnet, plocka upp portioner av smeten och gör små högar av den på plåten. Doppa en gaffel i vattnet och platta till högarna så tunt du kan utan att det blir för många hål i kakan.
3. Baka av dem i cirka 15-20 minuter tills de blir gyllene. Ta ut och låt svalna och lossa försiktigt kakorna med en kniv.
4. Pensla ena sidan med smält choklad.