You say tomato, I say tomatho

Inga gifflar för mig tack.

Är jag ensam? Om att bli lite tokig varje gång reklamfilmen för Pågens gifflar går på tv? Inte av habegär efter en liten munsbit kanelbulle, utan för att hon som speakar säger gifflar – uttalat på samma sätt som man säger gif-bild – och inte jifflar som jag skulle säga. Varje gång reagerar jag med att studsa till lite och tänka "Säger man verkligen så?! Näää."

Chokladdöden är nära

Dagens viktigaste nyhet står Aftonbladet för. Bara 50 år till har vi på oss att äta choklad, innan alla kakaobönor har försvunnit eller använts till annat. Fast visst löser vi det på något sätt va? Jag kan börja på en gång och plantera en kakaoväxt hemma. Avokadon och citronen frodas ju hemma i alla fall...

Flotta Florentiner

Lutande torn av florentiner

Nu ska jag försöka komma ihåg vårt Florens. Vi åkte dit för att fira Alla hjärtans dag. Vi firade det på den tiden och det var härligt att göra det så speciellt varje år: en resa, ett äventyr, bara helt fantastiska kvällar utan något mer än vi och vin. Vad mer behöver man egentligen? Jag minns att vi gick över broar, hittade en fantastisk trädgård och precis när vi skulle gå plockade vi upp ett löv som såg ut som ett hjärta. Nu sitter det i en ram och hänger på väggen - påminner om att kärleken finns överallt. Till och med i Florens. Jag minns undersköna målningar av Botticelli - jag som aldrig hade trott att en sån gammal konstnär skulle kunna rå på mig - men att se tavlorna i verkligheten var som att öppna upp alla sinnen på en gång. Jag minns ett torn och vi försökte räkna alla trappsteg, men tappade räkningen när vi tittade ner. Oj vad högt det var - och hur var det nu med den italienska säkerheten?
Men mest av allt minns jag konditoriet, pasticcerie, som låg mittemot hotellet och hur det varje dag lockade med cannoli, maränger, glass och tortas. Jag minns att vi inte lyckades gå förbi där en enda dag utan att gå in. Jag minns inte om de hade florentiner, men det bakade vi här hemma. Extremt lätt kaka, som passar bra ihop med något sött.

Mandel och apelsinflorentiner
matolja
2 äggvitor
100 g florsocker
260 g mandelflagor
skal från 1 apelsin
Pensla ena sidan med choklad av valfri kaliber

1. Sätt ugnen på 150 grader. Pensla ett bakplåtspapper med ett tunt lager matolja. Häll upp en skål med kallt vatten och ställ bredvid dig.
2. Rör försiktigt ihop äggvitor, florsocker, mandeln och apelsinskalet. Doppa handen i det kalla vattnet, plocka upp portioner av smeten och gör små högar av den på plåten. Doppa en gaffel i vattnet och platta till högarna så tunt du kan utan att det blir för många hål i kakan.
3. Baka av dem i cirka 15-20 minuter tills de blir gyllene. Ta ut och låt svalna och lossa försiktigt kakorna med en kniv.
4. Pensla ena sidan med smält choklad.

Gubbigt kafferep

Mia Öhrn har skrivit ett briljant inlägg om dessertgubbarna i tv-programmet dessertmästarna i kanal 5. Läs och hjälp till att fylla på listan!

Hej Roy Fares!

Vi talar om honom, om att han visst syns överallt nu, speciellt i t-banan. En kampanj för kanal 5, som bullbakare för Pressbyrån och så med boken såklart, den nya United States of Cakes: bakverk och sötsaker från den amerikanska västkusten (Bonnier Fakta). Vi förstår det. Roy Fares; alltid glad, med glimten i ögat och bakverken är pigga praliner i lyxformat. Boken ligger och pockar på mig, trots att just amerikanska bakverk aldrig varit min grej. Men när jag bläddrar mig igenom hittar jag det mest geniala recept jag sett i en bakbok: Icecream Sandwich. Herregud, mina barn kommer bli överlycklig när de får hjälpa till att fylla frysen med dem, och sen kommer de skicka tackbrev till Fares. Förvänta dig en hög med huvudfotingar i brevlådan Roy!

Hur var det här då?
– Det är toppen.
Har du någon bulle i ugnen just nu?
 – Ja, det har har faktiskt, äpplebullar.
Vad har du på ditt nattduksbord då? 
– Massor med onödiga saker som inte borde vara där
När insåg du att kakor och bakning var coolt? 
– När jag hade hemkunskap, har alltid älskat att vara kreativ och skapa med händerna.
Vilket är ditt bästa bakverktyg? 
– Min visp och palett.
Varför?
– Vispen är nödvändig, paletten är ett perfekt verktyg som man kan lyfta och stryka upp tårtor med och använda till mycket annat.
Bästa stället att äta bakelser/desserter på i Stockholm och vad ska man beställa? 
– Oj det finns många. Svårt att välja.
I världen då?
– Joan´s on third i LA och då ska man äta deras morotskaka.
Bästa receptbok? 
– Sweet och United states of cakes :-)
Världens bästa baktips generellt? 
– Läs receptet ordentligt
Hur är det att jobba med bakverk? 
– Gott och alldeles underbart.
Vem/vad fick dig att börja baka? 
– Jag själv.
Vilket är det sämsta jobb du haft?
– Har varit lyckligt lottad.
Vilket bakverk önskar du att du hade uppfunnit?
– Cupcakes och tagit patent på det hahaha.
Vad ska du göra till helgen?
– Säkert något kul

I väntan på kanelbullens dag

Tre ställen i Stockholm serverar anständiga kanelbullar: Fabrique, Valhallabageriet och Riddarbageriet. Här är bullarna drypande av smör och smakar verkligen något - sådär så att man undrar om man någonsin har ätit en riktig kanelbulle tidigare. Har man råkat äta en kanelbulle från något av de här ställena, då är det i allafall ingen idé att försöka äta en från en annan plats. Man blir bara besviken. På det torra, det degiga, det tråkiga, på att ordet bulle missbrukas och misshandlas så hårt. Och snart är det dags för kanelbullens dag – den där dagen som uppstod plötsligt från ingenting och har blivit svenskarnas största högtid på nolltid. 4 oktober, men om min syster inte hade fyllt år på den dagen hade jag aldrig lagt det på minnet. Hur många kanelbullar som än säljs den dagen. Jag tittade i almanackan och såg att dagen närmade sig. Vi hade inget att göra så varför inte ställa till med ett bullbak. Fabrique och Valhallabageriets bakböcker har jag inte, men däremot Riddarbageriets härligt enkla. Och eftersom jag har glömt köpa bakformar var vi tvungna att lära oss att göra kanelknutar. Jag har alltid velat kunna det eftersom de bullarna är så mycket snyggare, men jag är lat av naturen och har aldrig brytt mig om att lära mig. Det var inte alls komplicerat – nu kan jag bli snål av naturen istället och spara in på bakformarna för alltid.

KANELBULLAR
700 g vetemjöl
300 g mjölk
120 g strösocker
100 g smör
1 ägg
10 g salt
30 g jäst

01. Blanda samtliga ingredienser i en bunke och knåda i 15 min.
02. Låt degen vila i rumstemperatur i 30 min.
03. Kavla ut degen så att den blir cirka 3 mm tjock och 30 cm bred.
04. Bred ut rikligt med smör över hela degstycket. Det finns liksom inget som heter för mycket smör för kanelbullar...
05. Strö över socker och kanel. Här behöver du heller inte spara på något krut.
06. Vik degen dubbel och skär remsor. Skär sedan "byxor" på remsan, så att den får ben. Fläta sedan ihop benen och vik in ena änden genom flätan.
07. Lägg bullarna på en plåt med bakplåtspapper och jäs i cirka 60 min.
08. Sätt ugnen på 230 grader.
09. Pensla med ägg, strö över pärlsocker och baka i cirka 6 min.

Dyrt skådebröd

Ibland är DN så roliga, som när de har snappat upp den här nyheten, om en cupcake i guld som ställs ut i London. Runt 8000 kr skulle man få betala om man var sugen på att äta upp den - bakelsen som är smaksatt med hawaiianskt te, champagne och exklusiv choklad. Jag tycker det är så fånigt med den typen av skådebröd - som bara ska vara exklusiva för exklusivitetens skull. Jag tror inte alls att den smakar som den kostar. Likadant med de där bakelserna som var så trendiga för ett par år sen, som såg ut som dyra skor, handväskor och modelogotyper - för vem görs den typen av bakverk? Jag kanske är sur, men jag tycker en riktigt fin klassisk bakelse är bättre än vilka innovativa skådebröd som helst.