En gino kommer sällan ensam

Jag har inte haft känslan på senaste - flera kakor har gått åt skogen. Marängen på citrontarten brändes och satte igång brandlarmet, och citrontarten själv blev till citronsås. Middagen avbröts för att tysta den under ivrigt påhejande. Desserten blev ändå helt okej, men jag kan inte sluta gräma mig. Chokladbollarna blev torra och lite trötta - och jag tänkte; Hur kan man misslyckades med chokladbollar? Fast nästa dag hade de faktiskt legat till sig och något misslyckande ville jag inte kännas vid. Hemligheten var en gnutta salt.

Ändå har det gnagt i mig - att några rätter har blivit skeva. Ska det vara såhär nu? Men så gick jag på restaurang med vänner från förr och blev på gott humör. Det röda vinet flödade, vi pratade relationer och fåglar och allt det där andra viktiga om vad vi gjort ihop och vad man minns av det och inte (Just det, vi tjuvrökte ju bakom gardinen och snattade med oss flaskor av vin...). När servitrisen frågade om vi ville ha något mer var jag så nostalgisk och sentimental att jag inte kunde motstå en gino. Åh Gino - platsen där jag såg Sugarcubes och Pulp. Gino! En kväll lekte vi "Den vita stenen". Jag var tvungen att sno öl, men åkte fast och kunde inte charma mig ur det och sen skulle jag göra situps. Stenen var en gammal ölkapsyl.

Efterrätten har inte mer gemensamt med klubben än att man blir tårögd för att den är så härlig att tänka på, och sen den kvällen har jag varit som besatt. Ätit ett par i veckan åtminstone. Gino är genialt enkel efterrätt, det går inte att misslyckas med den. Och självförtroendet går upp på topp igen.

Jag tror faktiskt att jag håller gino högre än marängsuisse.

GINO:

Skiva jordgubbar, kiwi och banan. Riv vit choklad över. Sätt i ugnen under grillen i någon minut. Servera med vaniljglass.

Oh la la Ladurée

- Idag ska vi till en fransk kulturinstitution! så sa Louise och skrattade lite. 

Jag hade inte varit i Paris sen unga tonår, men nu var jag tillbaka för att hälsa på min vän som precis flyttat dit. Jag ville minnas att jag inte tyckte att Paris var så storslaget den där första gången. Men då var jag å andra sidan 13 år, var där med en språkresa och vad jag minns gick den mesta tiden åt till att hitta miniatyren av frihetsgudinnan som står en bit bort från Eiffeltornet.Vi hade bara några timmar på oss och efter en sista kväll på värdorten var vi alla så trötta att vi sov oss igenom den obligatoriska guidade turen på buss. Det är ju bara ännu en stad tänkte jag och snarkade obekymrat vidare.  Vid 13 års ålder har man väl inte sinnesnärvaron att fatta storheten av storslagen arkitektur, konstverk, sagolika parker och fransk bistromat, och är för ung för bra vin. Nu var det i alla fall meningen att jag skulle upptäcka staden på riktigt. 

En kulturinstitution! Jag föreställde mig Centre Pompidou eller kanske Luxembourg-trädgården. För inte skulle vi väl till Louvren? 

Nä, vi skulle inte till ett museum, vi skulle verkligen till Paris flottaste kulturinstitution. Förbi Place Vendome där modeskapare som Chanel och Elsa Schiaparelli viskade till oss att rätta till frisyren en aning och runt hörnet till Rue Royale. På den kungliga gatan ligger ett tehus som ser precis ut som ens finaste fantasi. Ladurée. På disken trängs vackra nyanser av pastellfärger och allt ser otroligt gott ut. Hur skulle man kunna välja? Men jag behövde inte välja. Louise hade redan en plan, vi skulle äta macaroner och dricka te. Jag som inte visste vad en macaron var såg tveksam ut, det var ju så mycket som jag ville äta. Men Louise visste vad hon talade om, macaroner var såklart min kaka och teet höll på att få mig att ramla av stolen. Så smakrikt te hade jag aldrig druckit. Vi satt där och smuttade, och bet av små små bitar av kakorna för att de skulle räcka länge och betraktade klientelet. Damer med lagt hår som åt där varje dag, och hade gjort så i typ 80 år. Franska herrar mitt i karriären som stal sig en paus efter biznezlunchen. Och så vi, två storögda barnungar som upptäckte världen. 

Sen dess är Ladurée ett måste för varje Parisbesök. Pistage, citron och hallon är smakerna på mina macaroner och de fattiga riddarna är att dö för. Så när jag såg att de hade samlat sina bästa recept i en bok köpte jag den utan att blinka. En tidig julklapp till mig själv. Den låg i en låda, var inlindad i silkespapper och pärmarna klädda med pistagefärgad sammet. Att öppna boken var lika härligt som ett besök på plats. 

Tyvärr har innehållet i boken ännu inte motsvarat mina förväntningar, det finns visserligen många klassiker - som macaroner, citrontartletter och chokladtårtor, men däri finns också ros-smakande desserter och verbenaglass. Smaker som inte alls tilltalar mig. När ett av recepten dessutom är på vispad grädde fnyser jag till en aning. Vem tror de att man är liksom?!

Utformningen av recepten känns också lite slapp och saknar känsla. Men jag ska ge den en chans. Receptet på deras vanilj éclaire verkar toppen och någon dag ska jag överraska min kille med Fattiga riddare - precis som de serverar dem på Ladurée. 

Finns att beställa på Bokus: http://www.bokus.com/bok/9781902686714/laduree/

Nyårstårta!

Vad är väl ett tolvslag utan en tårta? Inte ett tolvslag alls, skulle jag hävda, och i år var väl tolvslaget mer viktigt än någon annan gång, för det var det första tolvslaget med vårt barn. Ett barn som sedan flera månader tillbaka hade fått oss att förstå att ingenting kommer bli som det brukade igen, och det här nyåret var väl det ultimata beviset för det. Det var ingen dans direkt, om jag säger så. På kvällen alltså, sådär som det brukar vara. Därför låg kvällens stora fokus på tårtan. 

Jag hade gjort den en gång tidigare. Då blev den inte så snygg men det var den godaste tårta jag någonsin ätit - fylld med vaniljsmörkräm och färska jordgubbar- och om man nu kan längta efter att få baka samma tårta igen, så är det en längtan jag burit sen dess. Tårtan är en Frasier Victoria, uppfunnen av amerikanskan Victoria Wells som gjorde den till sitt signatur-märke. 

Medan jag skar upp den där vid tolvslaget, strax efter att Jan Malmsjö tagit i från tårna och en bit ner i marken under nyårstalet och förvirrat räknat ner på sitt alldeles egna sätt, lovade jag att 2011 kommer bli ett härligt år och att jag ska bli grym på att applicera läppstift och att jag ska resa mer än något annat år. 2011 hoppas jag även är ett år som går i kakornas tecken. 

FRAISIER VICTORIA

Tårtbotten (räcker till en liten tårtform): 

55 gram mjöl

1/2 tsk bakpulver

30 ml mjölk

1,5 ägg

1,5 äggula

85 gram socker

Börja med att fodra tårtformens botten med bakplåtspapper och sätt ugnen på 175 grader. Skikta mjölet och bakpulvret i en skål och ställ undan. 

Värm smör och mjölk i en panna tills smöret har smält. 

Koka upp lite vatten i botten på en kastrull. Du ska kunna sätta en rostfri bunke på kastrullen utan att bunken ska nudda vattnet. När vattnet kokat upp tar du av kastrullen från värmen. 

Rör ihop äggen, äggulorna och sockret i den rostfria bunken. Sätt bunken i kastrullen och vispa i ungefär 10 minuter eller tills smeten är 43 grader varm. Använd gärna en termometer, för om äggen blir för varma är allt förstört. När smeten nått 43 grader tar du av bunken från kastrullen men fortsätter vispa. Jag brukar fuska och använder en eldriven visp för jag får så ont i armen. Smeten ska tredubbla sin volym. 

Vänd ner mjölmixen i omgångar. När allt mjöl är nervänt häller du över lite smet i mjölken så att det blir samma konsistens, och häll sedan över mjölksmeten i "originalsmeten".

Häll smeten i formen och baka omedelbart i cirka 20 minuter (det beror lite på vilken typ av form du har och hur hög kakan är).

VANILJSMÖRKRÄM

2 äggulor

1 ägg

50 gram majsstärkelse

128 gram socker

473 ml mjölk

1/2 vaniljstång

170 gram rumstempererat smör, uppskuren i bitar

Vispa ihop äggulor, ägg och majsstärkelsen. 

Häll mjölken i en kastrull, Skrapa vaniljstången ren och lägg sedan i stången också. Tillsätt sockret och koka upp, men så snart mjölken kokar tar du av kastrullen från värmen.

Häll en tredjedel av mjölen i äggsmeten, vispa hela tiden. Häll sedan över äggsmeten i kastrullen med mjölken. 

Sätt kastrullen på en varm platta och låt koka upp igen medan du vispar, Låt koka cirka två minuter eller tills krämen är lagom tjock. 

Låt svalna i en bunke i en kort stund och ta bort vaniljstången. 

Vispa ner smöret, lite i taget, tills allt smör är en del av smeten. 

MARSIPAN

Mandelmassa (100 gram skållad och mald mandel, 1/2 dl florsocker, 1/2 dl socker, ett par droppar mjölk)

55 gram sockersirap (koka upp 1 dl vatten och 1 dl vatten tills den blir sirapig)

150 gram florsocker

Ett par droppar karamellfärg

Knåda ihop till marsipanlik massa. 

SÄTT IHOP KAKAN: 

Skär upp tårtbotten i två lagom tjocka skivor. Och pensla dem med sockervatten. Lägg en botten i en så kallad anslagsform.  Dela cirka 20 jordgubbar på längden, och sätt jordgubbarna längs kanten på anslagsformen, med den skurna sidan utåt. Spritsa vaniljsmörkräm mellan alla utrymmen, över botten och täck även insidan av anslagsformen med kräm. Det ska vara kräm nästan halvvägs upp till kanten. Lägg sedan ett lager av jordgubbar på krämen och lägg sedan den andra tårtbottenskivan över jordgubbarna. Täck med ännu mer vaniljsmörkräm. 

Kavla till slut ut marsipanen att täcka kakan med. Om man vill ska man absolut glasera den också, men jag tycker den är fin som den är...

Donut?! I håret?

Ett tecken på att man är miljöskadad. En god vän beskriver håruppsättningen från bröllopet som en donut och min enda respons är: Med eller utan fyllning?

Kollegan och chokladsnittarna

På jobbet sitter jag bredvid världens finaste person. Han är yngre än jag, men verkar mer som en gammal kär farmor än något annat. Han samlar på pelargoner, sorterar sina böcker i bokstavsordning, eller var det storleksordning?, tv:n har han i garderoben och istället roar han sig med sitt piano eller så sitter han bara i sin favoritfåtölj och funderar.

När jag var på middag hos honom bjöd han på nybakta chokladsnittar till kaffet, men det var inte vilka chokladsnittar som helst, utan några som gjorde dig till barn igen; evighetslånga somrar med bad varje dag och brunbrända ben med spring i, de som sprang till eftermiddagsfikat flashade förbi i hjärnan. Det var perfekta chokladsnittar. Receptet hade han fått ur ett sånt där receptkartotek som ens farföräldrar prenumerade på - och givetvis hade min kollega ärvt en samling av en äldre släktning.

När middagen var över (den började för övrigt klockan tre på eftermiddagen) fick jag med mig en påse kakor hem.

CHOKLADSNITTAR

4-5 dl vetemjöl

2, 5 dl socker

3-4 msk kakao

1,5 tsk vaniljsocker

2 tsk bakpulver

200 gram smör

1 ägg

pärlsocker

1. Blanda mjöl,socker, kakao, vaniljsocker och bakpulver.

2. Skär smöret i mindre bitar. Arbeta in det i mjölblandningen. Tillsätt ägget. Knåda till en smidig deg.

3. Rulla ut degen till 5-6 längder. Lägg dem på bakplåtspapper. Platta till dem så att de blir cirka 4 cm breda.

4. Strö på pärlsocker.

5. Grädda mitt i ugnen cirka 10-12 min, 175 grader.

6. Skär kakorna på snedden medan de fortfarande är varma.

Kakornas Mona Lisa

Joconde - den mjuka mandelkakan - har fått sitt speciella namn efter världens mest berömda tavla; Mona Lisa. Tavlan är även känd som La Gioconda (som blir La Joconde på franska) och eftersom konditorerna håller den här kakan högst av alla fick den dela namn med målningen.

Nästa gång jag bakar den ska jag le mystiskt hela tiden.

Mor bakar, far äter tårta

Jag kan inte minnas att jag någonsin firat Fars dag. Om jag ska vara ärlig så minns jag knappt min far överhuvudtaget. Han var av den extremt opålitliga sorten som försvann och dök upp lite som han själv behagade. Så när jag var liten behövde jag väl inte en speciell dag för att fira, jag firade lite för mig själv varje gång han fortfarande var kvar när jag kom hem från dagis. Därför skyndade jag mig hem varje dag, ibland hade jag så bråttom att jag glömde säga till personalen att jag drog och det blev ett himla ståhej. De blev såklart oroliga, men jag hade ju bara smygit in genom altandörren därhemma med tummarna så hårt hållna att de vitnat och ropat Hallå.
För det mesta svarade ingen och jag tröståt glass i min ensamhet istället.

Trots det minns jag inte att jag var arg på pappa någonsin. Det minne jag har av honom är att jag kryper upp i hans knä, det är härligt där och han drar ett skämt och skrattar. Jag är klädd i pyjamas och ska snart gå och lägga mig, lika bra att skratta med fast skämtet är dåligt. Imorgon kanske han inte skulle vara kvar ju...

Så det är ju inte så konstigt att jag går igång på alla sorters familjehögtider, alla sådana som jag själv aldrig fick uppleva. På Fars dag går jag all in - köper presenter och letar upp den svåraste tårtan i boken. Han som är kvar därhemma imorgon och är världens bästa pappa till vårt barn vill jag ge allt jag kan.

Två mjuka kakor och en mousse senare kanske resultatet inte riktigt var vad jag hade tänkt mig. Jag försökte dölja lite av kakan med att garnera med blåbär - men inte heller det blev så himla snyggt. (Vad står det, undrade han och kliade sig i huvudet. F....a...r? Far, far? Det stod far rar - är fick inte plats.) Oh well, utseendet är väl inte allt och smaken var det inget fel på. Ge mig bara några fars dagar till så ska jag nog få till looken också.

FRUKTMOUSSETÅRTA

Kaka 1 - en så kallad JOCONDE

90 gram mandelmjöl

40 gram socker

25 gram mjöl

2,5 ägg

Fransk maräng:

60 gram äggvita (det brukar vara ungefär 2 ägg)

50 gram socker

Vispa ihop mandelmjöl, socker och mjöl.

Knäck i äggen ett i taget och vispa sen i ungefär 4 minuter

Vispa ihop marängen. Och vänd ner den i smeten.

Sprid ut smeten på ett bakplåtspapper och baka i 175 grader i ungefär 7 minuter.

Låt svalna på galler.

kaka 2 GENOISE

75 gram mjöl

14 gram smält och avsvalnat smör

3 ägg

75 socker

Koka upp lite vatten i en kastrull. Det ska vara precis så mycket att en skål inte blir blöt undertill när man sätter den över kastrullen. När vattnet kokat upp tar du av den från plattan.

Vispa lätt ihop ägg och socker i en skål och ställ den sedan i kastrullen. Fortsätt att vispa i 10 minuter, eller tills smeten blir 43 grader varm. Ta bort skålen från vattnet och fortsätt vispa i 10 minuter och tills smeten har tredubblats i volym.

Vänd ner mjölet i flera omgångar. Se till att det inte finns några klumpar. När det är klart vänder du ner smöret.

Häll smeten i din 6 inch springform och baka i 175 grader i ungefär 25 minuter. Låt svalna på galler.

MOUSSE:

2 gelatinblad

165 gram fruktpure

175 ml grädde

70 gram socker

35 gram sockervatten (istället för light corn syrup)

60 gram äggvita

Lös upp gelatinet i en liten skål med kallt vatten i ett par minuter.

Ta hälften av fruktpurén och värm den i en kastrull i ett par minuter. Ta bort kastrullen från plattan och häll gelatinet i fruktpurén och rör tills det har lösts upp. Häll sedan ner resten av fruktpurén. Låt svalna.

Vispa grädden och ställ in i kylskåpet.

Koka ihop sockervattnet, tillsätt sedan det vanliga sockret och 25 ml vatten och rör ihop. Koka upp och låt koka utan att röra i fem minuter, eller tills det är 116 grader varmt.

Medan vattnet blir klart vispar du maräng av äggvitan. Vänd ner fruktpurén i marängen och när den är väl blandad vänder du även ner grädden.

SÄTT IHOP TÅRTAN:

Skär Jocondekakan i fyra delar och bred ett tunt lager av hallonsylt på ena sidan. Lägg de fyra delarna över varandra och skär dem sedan i 5 cm långa och 1 cm breda bitar. Stapla bitar runt kanten på en 6 inch anslagsring och placera försiktigt Genoise (sockerkakan) i mitten.

Sleva försiktigt upp mousse i mitten av tårtan tills anslagsringen är fylld.

Lägg försiktigt över lite plastfilm och sätt i frysen i minst 8 timmar.

Innan du tar ut tårtan från frysen värmer du finishen; 100 gram aprikossylt och 25 gram hallonpuré och låter svalna en stund. Ta försiktigt bort plastfilmen, bred på finishen, ta bort anslagsringen (använd en varm handduk så blir det lite lättare) - ställ in i kylskåp tills det är dags att servera den.