Kakornas historiebok

Nämen jag dör vad gulligt att du läser "Historiebok för kakälskare" säger han. Jag ler lite generat, men vad ska man annars läsa om man vill veta sanningen bakom till exempel Oscar II s tårta? Nu står det inget om tårtan däri, men däremot om Madeleine-kakans historia som härrörs tillbaka till 1700-talet. Då träffade nämligen den matglade polske exilkungen Stanislaw Lescynski på kakan på slottet Commercy i Frankrike. Året var 1755 och bondhustrun som hade bakat den hette just Madeleine. Och eftersom Stanislaws dotter Marie var gift med Ludvig XV dröjde det inte länge förrän franska hovet njöt av kakan på Versaille. Förmodligen är det alltså franska kungahuset och deras förmåga att sätta trender som vi kan tacka för Madeleinekakans existens. Merci - som vi säger på franska.

Kunglig tårta

En gammal vän var över på besök. En vän som det uppenbarligen har blivit väldigt svårt att kommunicera med. Allt var nämligen ett missförstånd, han hade ju bara kommit över för att fiska upp mig, men jag trodde att jag hade meddelat att jag absolut inte kunde lämna hemmet. Oh well, jag bjöd på alldeles för mycket vin och fick honom som är vegetarian att äta korv så det blev rätt bra i allafall. Vi skulle prata ifatt oss själva, men är det någon som lyckats med det någon gång? Hur talar man ifatt ett halvår av tystnad? På ett par timmar? Det säger sig självt att det är omöjligt, att man glömmer det viktigaste.
Men jag fick i allafall in ett samtal om tårtor. Om att det är allt jag kan tänka på just nu, och vad bakar man för tårta till ens dotters första födelsedag? Han hade inget svar på det, men lät förstå att i hans familj var det bara en tårta som gällde. En kunglig tårta. En Oscar II. Föräldrarna, som alltid gjorde den själva, tyckte visserligen att den var lite meckig att göra, men det fanns inget som slog den så det var värt allt besvär.
Tårtan sägs vara komponerad på Operakällaren, där den fortfarande finns på menyn. Jag önskar jag kunde säga att jag smakat den, men det har jag inte. Det hade ingen annan heller när jag bjöd på den när mamma fyllde år. Så jag vet inte om den smakade som den skulle (om nu någon kan bli sur för att man lägger till jordgubbar till ett recept), men god var den för den var nästan uppäten innan jag hann få fram kameran

Oscar II-tårta:
MANDELMARÄNGBOTTEN
5 äggvitor
150 gram mandel
3dl florsocker

Sätt ugnen på 125 grader. Rita upp 4 bottnar på bakplåtspapper och smöra ordentligt. Skålla och mal mandlarna och blanda med florsockret. Vispa maräng av äggvitorna och vänd sen ner mandelsockret. Fördela smeten på de uppritade bottnarna. Grädda i cirka 20 minuter.

VANILJSMÖRKRÄM

2 äggulor

1 ägg

50 gram majsstärkelse

128 gram socker

473 ml mjölk

1/2 vaniljstång

170 gram rumstempererat smör, uppskuren i bitar

Vispa ihop äggulor, ägg och majsstärkelsen.

Häll mjölken i en kastrull, Skrapa vaniljstången ren och lägg sedan i stången också. Tillsätt sockret och koka upp, men så snart mjölken kokar tar du av kastrullen från värmen.

Häll en tredjedel av mjölen i äggsmeten, vispa hela tiden. Häll sedan över äggsmeten i kastrullen med mjölken.

Sätt kastrullen på en varm platta och låt koka upp igen medan du vispar, Låt koka cirka två minuter eller tills krämen är lagom tjock.

Låt svalna i en bunke i en kort stund och ta bort vaniljstången.

Vispa ner smöret, lite i taget, tills allt smör är en del av smeten.

SÄTT IHOP TÅRTAN:
Genom att helt enkelt varva bottnar och vaniljkräm. Jag la även till ett lager av jordgubbar i mitten.

GARNERA
med mandelflagor och sockra med florsocker.

Mästerkocken & tiramisun

Jag har precis tittat klart på veckans avsnitt av Mästerkocken på TV4. Det är min nya serie jag följer, varje vecka sitter jag troget i soffan och efter varje avsnitt längtar jag efter nästa. Speciellt sen jag råkade springa på producenten som just hade sett avsnitt sju och inte kunde sluta prata om hur fantastiskt bra det var "fyranoch femman är sådär, men sjuan...!".

Jag hejar på Louise. Jag hejar INTE på Ingrid, undersköterskan som gråter hela tiden.

I alla fall kan jag inte sluta tänka på förra veckans avsnitt och Laleh som i någon synk säger något om att hon aldrig lagat tiramisu förut, för de recept hon sett har verkat så komplicerade. Då undrar jag två saker; 1. Vad i ett tiramisu-recept är komplicerat och 2. Vet inte alla att kakrecept alltid SER komplicerade ut, eftersom alla moment är så noga utskrivna - så när man väl börjar baka blir man förvånad över hur otroligt lätt och fort det går?

Nu är jag själv inget stort fan av kakor som smakar kaffe och sprit så jag har inga bra tiramisu-hemligheter på lager. Men jag hoppas Mästerkocken bjuder på fler desserter snart så jag kan reta upp mig igen.

En gino kommer sällan ensam

Jag har inte haft känslan på senaste - flera kakor har gått åt skogen. Marängen på citrontarten brändes och satte igång brandlarmet, och citrontarten själv blev till citronsås. Middagen avbröts för att tysta den under ivrigt påhejande. Desserten blev ändå helt okej, men jag kan inte sluta gräma mig. Chokladbollarna blev torra och lite trötta - och jag tänkte; Hur kan man misslyckades med chokladbollar? Fast nästa dag hade de faktiskt legat till sig och något misslyckande ville jag inte kännas vid. Hemligheten var en gnutta salt.

Ändå har det gnagt i mig - att några rätter har blivit skeva. Ska det vara såhär nu? Men så gick jag på restaurang med vänner från förr och blev på gott humör. Det röda vinet flödade, vi pratade relationer och fåglar och allt det där andra viktiga om vad vi gjort ihop och vad man minns av det och inte (Just det, vi tjuvrökte ju bakom gardinen och snattade med oss flaskor av vin...). När servitrisen frågade om vi ville ha något mer var jag så nostalgisk och sentimental att jag inte kunde motstå en gino. Åh Gino - platsen där jag såg Sugarcubes och Pulp. Gino! En kväll lekte vi "Den vita stenen". Jag var tvungen att sno öl, men åkte fast och kunde inte charma mig ur det och sen skulle jag göra situps. Stenen var en gammal ölkapsyl.

Efterrätten har inte mer gemensamt med klubben än att man blir tårögd för att den är så härlig att tänka på, och sen den kvällen har jag varit som besatt. Ätit ett par i veckan åtminstone. Gino är genialt enkel efterrätt, det går inte att misslyckas med den. Och självförtroendet går upp på topp igen.

Jag tror faktiskt att jag håller gino högre än marängsuisse.

GINO:

Skiva jordgubbar, kiwi och banan. Riv vit choklad över. Sätt i ugnen under grillen i någon minut. Servera med vaniljglass.

Oh la la Ladurée

- Idag ska vi till en fransk kulturinstitution! så sa Louise och skrattade lite. 

Jag hade inte varit i Paris sen unga tonår, men nu var jag tillbaka för att hälsa på min vän som precis flyttat dit. Jag ville minnas att jag inte tyckte att Paris var så storslaget den där första gången. Men då var jag å andra sidan 13 år, var där med en språkresa och vad jag minns gick den mesta tiden åt till att hitta miniatyren av frihetsgudinnan som står en bit bort från Eiffeltornet.Vi hade bara några timmar på oss och efter en sista kväll på värdorten var vi alla så trötta att vi sov oss igenom den obligatoriska guidade turen på buss. Det är ju bara ännu en stad tänkte jag och snarkade obekymrat vidare.  Vid 13 års ålder har man väl inte sinnesnärvaron att fatta storheten av storslagen arkitektur, konstverk, sagolika parker och fransk bistromat, och är för ung för bra vin. Nu var det i alla fall meningen att jag skulle upptäcka staden på riktigt. 

En kulturinstitution! Jag föreställde mig Centre Pompidou eller kanske Luxembourg-trädgården. För inte skulle vi väl till Louvren? 

Nä, vi skulle inte till ett museum, vi skulle verkligen till Paris flottaste kulturinstitution. Förbi Place Vendome där modeskapare som Chanel och Elsa Schiaparelli viskade till oss att rätta till frisyren en aning och runt hörnet till Rue Royale. På den kungliga gatan ligger ett tehus som ser precis ut som ens finaste fantasi. Ladurée. På disken trängs vackra nyanser av pastellfärger och allt ser otroligt gott ut. Hur skulle man kunna välja? Men jag behövde inte välja. Louise hade redan en plan, vi skulle äta macaroner och dricka te. Jag som inte visste vad en macaron var såg tveksam ut, det var ju så mycket som jag ville äta. Men Louise visste vad hon talade om, macaroner var såklart min kaka och teet höll på att få mig att ramla av stolen. Så smakrikt te hade jag aldrig druckit. Vi satt där och smuttade, och bet av små små bitar av kakorna för att de skulle räcka länge och betraktade klientelet. Damer med lagt hår som åt där varje dag, och hade gjort så i typ 80 år. Franska herrar mitt i karriären som stal sig en paus efter biznezlunchen. Och så vi, två storögda barnungar som upptäckte världen. 

Sen dess är Ladurée ett måste för varje Parisbesök. Pistage, citron och hallon är smakerna på mina macaroner och de fattiga riddarna är att dö för. Så när jag såg att de hade samlat sina bästa recept i en bok köpte jag den utan att blinka. En tidig julklapp till mig själv. Den låg i en låda, var inlindad i silkespapper och pärmarna klädda med pistagefärgad sammet. Att öppna boken var lika härligt som ett besök på plats. 

Tyvärr har innehållet i boken ännu inte motsvarat mina förväntningar, det finns visserligen många klassiker - som macaroner, citrontartletter och chokladtårtor, men däri finns också ros-smakande desserter och verbenaglass. Smaker som inte alls tilltalar mig. När ett av recepten dessutom är på vispad grädde fnyser jag till en aning. Vem tror de att man är liksom?!

Utformningen av recepten känns också lite slapp och saknar känsla. Men jag ska ge den en chans. Receptet på deras vanilj éclaire verkar toppen och någon dag ska jag överraska min kille med Fattiga riddare - precis som de serverar dem på Ladurée. 

Finns att beställa på Bokus: http://www.bokus.com/bok/9781902686714/laduree/

Nyårstårta!

Vad är väl ett tolvslag utan en tårta? Inte ett tolvslag alls, skulle jag hävda, och i år var väl tolvslaget mer viktigt än någon annan gång, för det var det första tolvslaget med vårt barn. Ett barn som sedan flera månader tillbaka hade fått oss att förstå att ingenting kommer bli som det brukade igen, och det här nyåret var väl det ultimata beviset för det. Det var ingen dans direkt, om jag säger så. På kvällen alltså, sådär som det brukar vara. Därför låg kvällens stora fokus på tårtan. 

Jag hade gjort den en gång tidigare. Då blev den inte så snygg men det var den godaste tårta jag någonsin ätit - fylld med vaniljsmörkräm och färska jordgubbar- och om man nu kan längta efter att få baka samma tårta igen, så är det en längtan jag burit sen dess. Tårtan är en Frasier Victoria, uppfunnen av amerikanskan Victoria Wells som gjorde den till sitt signatur-märke. 

Medan jag skar upp den där vid tolvslaget, strax efter att Jan Malmsjö tagit i från tårna och en bit ner i marken under nyårstalet och förvirrat räknat ner på sitt alldeles egna sätt, lovade jag att 2011 kommer bli ett härligt år och att jag ska bli grym på att applicera läppstift och att jag ska resa mer än något annat år. 2011 hoppas jag även är ett år som går i kakornas tecken. 

FRAISIER VICTORIA

Tårtbotten (räcker till en liten tårtform): 

55 gram mjöl

1/2 tsk bakpulver

30 ml mjölk

1,5 ägg

1,5 äggula

85 gram socker

Börja med att fodra tårtformens botten med bakplåtspapper och sätt ugnen på 175 grader. Skikta mjölet och bakpulvret i en skål och ställ undan. 

Värm smör och mjölk i en panna tills smöret har smält. 

Koka upp lite vatten i botten på en kastrull. Du ska kunna sätta en rostfri bunke på kastrullen utan att bunken ska nudda vattnet. När vattnet kokat upp tar du av kastrullen från värmen. 

Rör ihop äggen, äggulorna och sockret i den rostfria bunken. Sätt bunken i kastrullen och vispa i ungefär 10 minuter eller tills smeten är 43 grader varm. Använd gärna en termometer, för om äggen blir för varma är allt förstört. När smeten nått 43 grader tar du av bunken från kastrullen men fortsätter vispa. Jag brukar fuska och använder en eldriven visp för jag får så ont i armen. Smeten ska tredubbla sin volym. 

Vänd ner mjölmixen i omgångar. När allt mjöl är nervänt häller du över lite smet i mjölken så att det blir samma konsistens, och häll sedan över mjölksmeten i "originalsmeten".

Häll smeten i formen och baka omedelbart i cirka 20 minuter (det beror lite på vilken typ av form du har och hur hög kakan är).

VANILJSMÖRKRÄM

2 äggulor

1 ägg

50 gram majsstärkelse

128 gram socker

473 ml mjölk

1/2 vaniljstång

170 gram rumstempererat smör, uppskuren i bitar

Vispa ihop äggulor, ägg och majsstärkelsen. 

Häll mjölken i en kastrull, Skrapa vaniljstången ren och lägg sedan i stången också. Tillsätt sockret och koka upp, men så snart mjölken kokar tar du av kastrullen från värmen.

Häll en tredjedel av mjölen i äggsmeten, vispa hela tiden. Häll sedan över äggsmeten i kastrullen med mjölken. 

Sätt kastrullen på en varm platta och låt koka upp igen medan du vispar, Låt koka cirka två minuter eller tills krämen är lagom tjock. 

Låt svalna i en bunke i en kort stund och ta bort vaniljstången. 

Vispa ner smöret, lite i taget, tills allt smör är en del av smeten. 

MARSIPAN

Mandelmassa (100 gram skållad och mald mandel, 1/2 dl florsocker, 1/2 dl socker, ett par droppar mjölk)

55 gram sockersirap (koka upp 1 dl vatten och 1 dl vatten tills den blir sirapig)

150 gram florsocker

Ett par droppar karamellfärg

Knåda ihop till marsipanlik massa. 

SÄTT IHOP KAKAN: 

Skär upp tårtbotten i två lagom tjocka skivor. Och pensla dem med sockervatten. Lägg en botten i en så kallad anslagsform.  Dela cirka 20 jordgubbar på längden, och sätt jordgubbarna längs kanten på anslagsformen, med den skurna sidan utåt. Spritsa vaniljsmörkräm mellan alla utrymmen, över botten och täck även insidan av anslagsformen med kräm. Det ska vara kräm nästan halvvägs upp till kanten. Lägg sedan ett lager av jordgubbar på krämen och lägg sedan den andra tårtbottenskivan över jordgubbarna. Täck med ännu mer vaniljsmörkräm. 

Kavla till slut ut marsipanen att täcka kakan med. Om man vill ska man absolut glasera den också, men jag tycker den är fin som den är...

Donut?! I håret?

Ett tecken på att man är miljöskadad. En god vän beskriver håruppsättningen från bröllopet som en donut och min enda respons är: Med eller utan fyllning?